Språkligt igen
Categories: SpråkThursday, Nov 7, 2019
Mest för att jag inte har lust att skriva om valkampanjen. Ingenting särskilt väsentligt har hänt, annat än de små och stora lögner man kunde väntat sig. Men jag återkommer om det.
Under tiden, ytterligare ett par språkfrågor som dykt upp på sistone. Kommentarer och funderingar välkomna.
“Ord som göteborgare sällan eller aldrig använder”. Trots min långa bortavaro tror jag dessa tre exempel fortfarande gäller: göteborgare beskriver aldrig saker som “tokiga”, “rysliga” eller “lustiga”. Jag blir tokig av detta! Det var en rysligt bra film. Ett lustigt sammanträffande. Har jag rätt i detta? Finns det fler ord i den här kategorin? Jag menar nu inte rent slangbetonade skillnader, som att göteborgare aldrig kallar spårvagnen för “tricken”, osv, utan ord som har en rikstäckande, “neutral” ställning.
“Maskin och maskindel: två genus”. Man sätter ett borr i en borr och börjar borra. Förr i världen skickade man ett fax med en fax. Det kan möjligtvis ha att göra med genus på utelämnade/underförstådda efterled: ett borrstycke sätts i en borrmaskin, ett faxblad/-papper/-meddelande kommer ur en faxmaskin. Finns det fler exempel? På tal om vilket. När jag gick i skolan var det allmänt accepterat att man kunde säga både “en apelsin” och “ett apelsin”. Har dock aldrig hört talas om det sedan dess. Barndomsmyt?
November 7th, 2019 at 1:36 pm
Måste testa utsagan om orden göteborgare inte använder på en göteborgare jag känner. Men “kolossalt” och “gräsligt” säger ni väl?
Annars verkar den talade svenskan mer och mer låta som konsultspråket. Min snart tonåring här i Sthlm (och inte bara hon) säger “dock”, medan “fast” verkar ha utgått ur arsenalen.
Borr, där skiljer SAOL på borr-en, verktyget, och borr-et, borrstålet, medan SO inte gör nån skillnad och säger “-en, äv. -et”. Hantverkare säger “bit” (med kort i) för den utbytbara spetsen.
“Ett apelsin” tror jag som du är en anekdot. (Sen finns den urgamla fejden om uttalet av “kex”.) Men “paraplyn” är helt klart för somliga bestämd form av “paraply”!
November 7th, 2019 at 1:55 pm
Kul svar!
Jag skulle faktiskt lagt både “kolossalt” och “gräsligt” till de icke-göteborgska orden, men är lite mindre säker där.
Hantverkarna har angliserat sig, för det måste ju komma från “drill bit”, som är den korrekta termen.
Men – vilken fejd?! Det heter ju tjäx. K framför e blir mjukt. Nobelpriset i tjemi eller kemi? Han tjelade med sin hund eller kelade med den?
November 7th, 2019 at 4:35 pm
Kolossalt och gräsligt låter som hämtat ur min mormors mun (född 1907). Hon bodde i Göteborg från början på sjuttiotalet till mitten av nittiotalet men kom ursprungligen från Stockholm. Aningen ålderdomliga uttryck alltså.
När det gäller den torra kakan som man inte kan vissla med i munnen är k:et absolut ett k-ljud. Säger ni tjentaur också?
November 7th, 2019 at 5:36 pm
Nej, men regeln som gäller med importerade ord (kentaur från grek, kemi från latin) är att när de inte anpassas, dvs försvenskas, i stavningen så följer uttalet originalet (κένταυρος) Men när de anpassas (från “alchimia” till kemi) så följer uttalet svenskans regler. Kex kommer ju av engelskans “cake” (“kakans” bråkiga kusin, liksom) och har alltså försvenskats så till den milda grad, därav “tjex”. Case closed. 😉
November 7th, 2019 at 6:33 pm
PS: Samma gäller på engelska. Där har κένταυρος anglifierats till “centaur” som uttalas “sentaur”.
November 7th, 2019 at 7:53 pm
“Kex kommer ju av engelskans “cake””. Hmmm, inte särskilt försvenskad för en ostkustbo. 😉
November 7th, 2019 at 8:00 pm
Jag har det från SAOB:
Etymologi
[liksom d. kiks (keks) av eng. cakes, pl. av cake (se KAKA, sbst.)]
November 7th, 2019 at 8:05 pm
Dvs att säga kex med “k” är mer danskt än svenskt!
November 7th, 2019 at 8:58 pm
ETT apelsin kan jag påminna mig ha hört redan som femåring. Reagerade då med ett tidigt språkligt förakt för denna hybrid. Kex heter kex med k-ljud, allt annat är barnsligt,
Och det rysliga har numera ersatts med “pajigt” och det kolossalt underbara med “coolt”, samt har vi som sagt en uppsjö av stendöda och “bajsnödiga” inbillat förnuftiga koder för hur man pratar så att man låter som
1) en mäklare
2) en småstadspolitiker som vill verka “cool”
3) en högfärdig planmakare av jämngrå politisk karaktär.
Godnatt!
November 7th, 2019 at 9:07 pm
Om du hävdar att “kex” är med k-ljud, Gabrielle, så kommer du inte undan med “barnsligt”, sorry. Ge mig motargument mot ovanstående i stället. Jag tror inte du har ett ben att stå på, som det heter. “Kex” med k är danska, och väldigt bra, jag är inte fanatiker om detta. Men logik är logik, och sunt förnuft är sunt.
November 7th, 2019 at 9:20 pm
Nu tog jag ju inte så allvarligt på detta med kex som du gör. Ni göteborgare är alltid lite kitsliga (tjitsliga) med just tjecks.
November 7th, 2019 at 9:34 pm
Aha,”tog inte så allvarligt”. Stockholmare som backar så fort det gäller!
Nej, skojar bara, Gabrielle.
Jag skiter i om det heter det ena eller det andra, bara man kan vissla en stund efteråt, som NIklas sa.
Men “kitsliga”? Ja, kanske. Men jag tror (kan ha fel) att göteborgare svär mer än stockholmare. I mina första exempel: Jag blir vansinnig på detta. Det är en jävla bra film. Vecken jävla grej!
November 7th, 2019 at 9:43 pm
Jag gillar också att svära, där är jag göteborgsk. Så: all is well that ends well.
November 7th, 2019 at 9:45 pm
Underbart. Buona notte!
November 8th, 2019 at 7:28 am
“Ett apelsin” kan jag bekräfta. Det sade min mamma.
Varför ska man inte säga “tjex”? För att det inte heter “chakes” på engelska. Språk är logiska, men de har sin egen logik. På tal om det, säger ni “arKitekt” eller “arschitekt”?
Betydelseskillnaden en fax/ett fax har jag inte tänkt på – mycket praktiskt!