Make my day
Categories: London uppdateringSaturday, Oct 26, 2019
Det var just sådana här blåsiga, kyliga, regniga lördagar i slutet av oktober på Broadway Market som förbannelsen brukade landa på en som en skitnödig fiskmås på en staty: “Inte en jävla vinter till…!” Det fick gärna vara half-term också, höstlovet, så att ruljansen var ännu taskigare än vädret. Några växelmynt i tupperwarelådan, ett par dassiga fempundssedlar i rockfickan. “Sånt här blir ingen rik på, jag gör det mest för den friska luftens skull…”, var min stående replik, men det var ingen som ens drog på munnen längre. Nej, ljusglimtarna var inte många. Prata skit med Pete, så det rimmade om det. Se hur full och/eller galen Big John kunde bli, han drack vodka och Red Bull dagen lång. Bläddra i Kyles låda med femtiotalsporr. Försöka fatta vad Etienne pratade om (“He’s full of crépe…”, gick talesättet, för han sålde franska pannkakor). Hade man tur hamnade Antonio i slagsmål med nån han var skyldig pengar. Vad jag menar är att om ni råkar gå förbi en gatumarknad en dag som denna, visa barmhärtighet, ta upp en femtilapp och köp ett miljövänligt shampoo, eller lite femtiotalsporr, eller en pannkaka. Sånt värmer inombords.
October 26th, 2019 at 2:11 pm
You are EXPERIENCED ; )
Älskar de här gråhumor London-delarna av din bok också.
(och jag har ju mina gypsies som får en och annan tjuga, baguette eller – i enstaka fall – en kyckling.
Även jag har varit fattig, sålt mina smycken, lite böcker, men ingen ville köpa mitt shampoo ; )
October 26th, 2019 at 6:32 pm
Tack, Gabrielle! Den där Etienne brukade ha på sig en slags inplastad reklamskylt där han försökte övertyga sina crépekunder att wi-fi var livsfarligt, att det utstrålade några slags magnetiska vågor som gjorde en sjuk och vansinnig. Och fyllot Big John var ivrig förespråkare av konspirationsteorin om “chemtrails”, dvs att flygplanen utsöndrade CIA-producerade gaser som gjorde oss alla till Brexit- och Trumpröstare. Det var en skojig värld. Som jag inte saknar det minsta.
October 26th, 2019 at 8:26 pm
Man saknar sällan sina “experiences” har jag märkt, där man sitter “i godan ro”.