Lite mer om namn
Categories: Internet, Svenskt allmäntWednesday, Jul 3, 2019
När jag nu ögnade igenom de där två gamla texterna om namn och namnlagar (se gårdagens post) så slog det mig att jag omedvetet satte fingret på något som blivit allt viktigare i dagens diskussioner om internet och the tech giants makt.
Frågan jag försökte besvara var varför lagen/staten gör sig sådant besvär att kontrollera och styra något så synbarligt ovidkommande och oskyldigt som vad vi heter. Särskilt vad gäller den dåvarande svenska lagen: varför uppmuntrades man t.ex. att sluta dölja sig i de anonyma Andersson-, Pettersson- och Johanssonskogarna och ta nytt namn? Jo, logiken bakom dessa lagar är att våra namn helst ska vara lika unika som våra personnummer, fingeravtryck och genetiska signatur. I MT skrev jag så här:
“Tvärtemot alla dystopiska klyschor om att staten i sin storebrorsroll kräver en homogen, anonym, uniform och framför allt identitetslös befolkningsmassa verkar statens kontroll över medborgarna i stället vila på extrem heterogenitet, på separering och differentiering – och identifiering. I Sverige, som i nästan alla andra länder, är det olagligt att vara namnlös”.
Detta är ju i själva verket logiken bakom vad vi nu för tiden kallar övervakningskapitalismen. De svenska lagstiftarna på den tiden skrev uttryckligen och ofta om risken med att “tappa bort” enskilda individer ur registren, något som direkt relaterar till vår gamla välfärdsmyt om Den Försvunne Medborgaren, en slags Rumpelstiltskin-figur som lever ute i de stora skogarna utan vare sig personnummer eller egennamn, som livnär sig på mat som inte kontrollerats av livsmedelsverket, osv. Jag kallade honom, som Odysseus, Ingen.
Långt inunder all den data som nu samlas ihop om våra köpvanor, musiksmak och sexuella preferenser finns en djup och allvarlig skräck för anonymiteten: “…a fear of the darkness that envelops the nameless many, of the unpredictable movements of the urban crowd, of the stubborn inscrutable populace who won’t pay attention to the public agenda, who return society’s vigilance with the intimidating indifference of Nobody in general. The People – the unknown, the unknowable – have become the forest-dwellers.” (Detta ur radioföredraget).
July 3rd, 2019 at 7:21 pm
https://twitter.com/Scarfolk/status/1141636470404521985 känns på sin plats här.
July 3rd, 2019 at 7:35 pm
Fast i en värld där annonser nästan varje dag uppmanar mig att köpa min egen bok känns Scarfolk kanske lite “left behind”…
July 3rd, 2019 at 8:24 pm
Ni har väl inte missat den här klassikern:
https://youtu.be/1LopIroSjsU
July 5th, 2019 at 4:13 pm
Nja, på det stora hela ligger nog Scarfolk före. Inte långt före, förvisso, men en liten bit: https://twitter.com/Scarfolk/status/1147133226160406528
July 5th, 2019 at 4:28 pm
Jo, det är nog sant. Det där med att begrava liken utmed motorvägarna kallade någon just “psykogeografernas våtdröm blir verklighet”…