Den gamla Guinnessannonsen ovan kommer väl till pass för mig när det gäller vissa matvaror. Under alla år som gått häröver har jag hur enkelt som helst kunnat motstå frestelsen att pröva på pickled eggs, som man alltid ser i stora glasburkar på fish & chipsbutikernas diskar. Själva tanken på det hela var nog för att gladeligen avstå, thank you very much.

Men. Jag gillar ju ägg, särskilt hårdkokta. Det är en barndomsgrej för mig, tror jag. Och vännen Pete har länge försökt övertala mig (“helst med svartpeppar på”) så igår kväll köpte jag med mig ett par stycken på hemväg från Lord Clyde. Idag prövade jag på det första. Messade just detta till Pete: “Not (yet) convinced about pickled eggs. Had 1 of 2. There’s a lot of pickle but not a lot of egg, tastewise… We’ll see”

Stark i sin övertygelse messade Pete tillbaka: “It’s a slow burn. Stick with it”. OK, jag prövar ägg nr 2 i morgon. Avgörandets dag. Rapport följer.