Det är lite svårt att skriva om den turbulenta politiska situationen i UK just nu beroende på att alla tycks ha tappat koncepterna, bildligt och bokstavligt, de senaste dagarna. Kolla The G, till exempel (men med .uk på slutet av länken, inte .int)

George Osbornes budget i onsdags var en slow motion train crash. Han började inte ens nämna siffror förrän en halvtimma in i talet. En centralpunkt är hans löfte att bringa statsfinanserna i överskott 2019-20, vilket är ekonomiskt totalt meningslöst. Men dessutom hade han mage att dra ner bidragen till handikappade till förmån för skattelättnader för de rika. Nice. 

Som följd avgick Ian Duncan Smith (IDS, vanligtvis kallad: “In Deep Shit”), alltså den f.d. partiledaren, minister för Department for Work and Pensions, och en man vars IQ ligger väldigt nära hans skonummer. Han skyllde på det orättvisa i Osbornes beslut och fick stora delar av tory-MP’s med sig. Nu är det fullt inbördeskrig i partiet, och många tolkade IDS:s avgång som ett taktiskt utslag hans ganska aggressiva Brexitposition.

Men det verkar som om rättvisemomentet spelade en viss roll för hur han agerade. Att han kunde leva med nerskärningar under sex år i regering utan att säga något är en annan fråga. IDS är en av dessa människor som är otroligt ambitiös samtidigt som han är otroligt korkad. Och gubevareoss från den typen. Dock har han orsakat seriös skada mot Cameron/Osborne – särskilt den senare – och det är ju alltid kul.

Men mindre så när man betänker att den enda som tjänar på tumultet är BoJo…