Det brukade aldrig finnas barn på pubarna. Det gör det nu.

Förr i världen hade vi den emblematiska bilden av ungarna utanför på trottoaren med a pack of crisps and a can of Coke medan morsan och farsan tog sitt glas vittvin och en pale ale därinne. Det berodde inte på att man ville hindra ungarna från att ta intryck av alkoholförtärande vuxna, alltså vad jag ofta tänker på som den moraliserande “svenska” förklaringen. Det var helt enkelt bara för att puben betraktades som en vuxenoas, dit man slinker undan för ett par timmars semester från barn, jobb, bekymmer, världen.

Nu är det annorlunda. Den här tiden på året är pubarna fulla av julfestande människor och många har sina barn med sig. Men de är till 99% spädbarn, inte jobbiga femåringar, snoriga tioåringar, eller uttråkade fjortonåringar. Det finns fortfarande kvar en slags regel som säger att under-18 är OK, men bara om det också är under-2. Det beror väl helt enkelt på att föräldrar till 5/10/14-åringar inte går till puben, i alla fall inte på samma familjeinklusiva vis.

Men det är – fortfarande – lite konstigt att se en liten batting sittande i ölpölarna på bardisken medan farsan beställer in en ny runda.