Labour till vänster, del 4
Categories: Brittiskt allmäntSaturday, Sep 12, 2015
Corbyns femtionio procent av rösterna är mer än Blair fick i partiledarvalet 1994, om än under helt andra röstningsprocedurer. Han fick som väntat stort stöd bland “partisympatisörer”, som bara behövde betala £3 i medlemsavgift för att få en röst, en grupp som man befarade skulle inkludera ett sort antal mullvadar både från vänster och höger, men som verkar i det stora hela legitima röster. Det lite förvånande är att han fick ett relativt kraftigt stöd bland reguljära partimedlemmar, och lite mindre förvånande från fackföreningsfolk.
Framtiden får förstås utvisa en hel rad potentiella problem, såväl som icke-problem, med Corbyns ledarskap. Hur electable han kommer att bli i parlamentsvalet 2020 är det knappast någon mening med att spekulera om (även om många ändå gör det). Det är alltför många variabler med i spelet, inte minst (som jag nämnt förut) de konservativas fortsatta öden och äventyr i och med EU-omröstningen nästa år. Corbyns utrikes- och försvarspolitiska ställningstaganden kommer att bli oerhört viktiga: han har redan sagt nej till Syrien/ISIS-bombningar. Men sedan: EU? Nato? Ryssland? Trident?
Det är i alla fall ingen tvekan om att Corbyns framgång är av Syriza/Podemos-karaktär: ett djupt motstånd mot austerity-politiken, en vilja till en ny och ärligare slags politik (och politiker), inkluderat ett nytt sätt att tala om politik. Det är inte alls omöjligt att Corbyns målsättning kan bli verklighet: att skapa en massrörelse kring denna nya slags politik, och en gräsrotsmedverkan i formandet av politiken, inkluderat sociala media. På det här organisatoriska planet har han tur i att Tom Watson samtidigt blev vald till vice partiledare: en oerhört smart politisk operator, och dessutom förstås the scourge of Murdoch när det begav sig häromåret.
Intressanta tider, som sagt. Hur kommer Corbyn att agera gentemot det halvdussin Labour-MP:s som redan sagt nej till poster i skuggkabinettet, för att inte tala om alla medelklassröstare ute i landet som verkade ha gett upp hoppet om Labour? Hur många Ukip-röstare får han med sig (ett avsevärt antal, enligt en del mätningar) och hurdant blir Labours förhållande till SNP? Det här blir ett ämne att återkomma till.
September 12th, 2015 at 5:56 pm
Spännande. Eftersom saker och ting väl knappast kan bli värre än de är finns väl i alla fall, inledningsvis, en förhoppning om att C:s val kan bli början till något nytt och bättre.
Ur min synvinkel är frågan om hur han kommer att ställa sig till EU avgörande.
Kommer att följa dina rapporter med starkt intresse.
September 12th, 2015 at 6:01 pm
Corbyn har varit osedvanligt velig och oklar i fråga om EU-omröstningen hittills. Men hans händer är på sätt och vis bundna: ställer han sig på nej-sidan förlorar han Labourpartiet, så enkelt är det. Hans politik kommer, enligt min och många andras spådom, att bli “Ja till ett reformerat EU!”
September 13th, 2015 at 9:10 am
Jeremy Corbyn är MP för Islington North. På hans webbsida nämns hans valkrets 140 gånger, medan Israel nämns 149 gånger…
http://www.grtzk.com/image/127176748971
September 13th, 2015 at 10:47 am
Cameron plockade just fram sitt “the end is nigh!” plakat:
https://twitter.com/David_Cameron/status/642984909980725248
September 13th, 2015 at 10:58 am
Ja, och vilket cheap shot det var… “Arresteringar följer?” som nån twittrade till svar…
September 13th, 2015 at 11:12 am
Bästa repliken var kanske ändå: “R U OK, hun?” 😉
September 13th, 2015 at 4:02 pm
Jag – som är svensk – tycker det kunde ha räckt om han sagt:
Järnspikar. också!
Allt annat är hysteri.
September 13th, 2015 at 8:45 pm
Visst är det hysteri. Tories tänker nu gå på attack och “misskreditera” socialismen “en gång för alla” (de har haft 150 år på sig). Jag tror Corbyn kommer att överleva sina fiender. Problemet är hans vänner.
September 13th, 2015 at 9:54 pm
Som Al Capone så riktigt uttryckte det. Med sådana vänner behöver man inga fiender.
Men jag hoppas på någon form av ödesmättat paradigmskifte, ungefär som att Marknadsgodis-Europa ska ta sig ur koltåldern, och inse att katedralerna är ett högre värde än börsnoteringarna. Aka symbolvärde för etik. Och den har ju Corbyn.
September 15th, 2015 at 3:11 am
Mest hysteriska idag torde väl för övrigt ha varit The Times, som beskrev Corbyns cykel som en “Chairman Mao-style bicycle”.
September 15th, 2015 at 5:44 pm
Ja, och strax därefter får alla hysteriska utslag av att en ateistisk republikan inte sjunger “God Save the Queen” i St Paulskatedralen.