Varning! Starka ord!
Categories: UncategorizedThursday, Jul 30, 2015
En gång, för många år sen, funderade jag på att skriva en bok med titeln (och har man titeln först, så ska man inte skriva boken, det är regel n:r 1): “Restaurang Ståkuken: Hur man inte öppnar restaurang på Mallorca”. Problemet var att jag inte kunde skriva den därför att min lidelse för sanningen (or whatever...) skulle krockat med ärekränkningslagarna i ett antal länder, både i Europa och utanför. I took advice, som det heter.
Den restriktionen gäller, vad jag fattat, också på internet. Jag får fortsätta behålla för mig själv vilken tjuvaktig lögnare och talanglös köksmästare B är; vilken psykosbelamrad fuckwit M är, och hur heroinisten D nästan satte oss på ruinens brant. Men annars var det skoj. Att vara delägare i en restaurang, utan något aktivt deltagande, är många gånger ett purt nöje. Bilden här ovan visar vad som finns kvar. Den är stängd, till salu, och lessen. Men terrassen var, och är, jävla fin.
I alla fall, i inledningsstadiet funderade vi mycket över vad gamla ‘Restaurante Santa Marta’ skulle heta i sin nya inkarnation. Till slut kom någon upp med ‘Restaurante Per Amunt’. Lysande!
‘Per amunt’ betyder ‘uppför’ på mallorquin. Me voy per amunt: jag sticker upp till kontoret, går och lägger mig, upp för trappan. När mallorquinska websidor erbjuder en att klicka tillbaka upp till toppen, så heter länken “per amunt”. Och vi hade ju en terrass uppför trappan som vi ville folk skulle peramunta och sätta sig på, och äta vår mat, och dricka våra dyra viner. Vi tryckte menyer, beställde skyltar och visitkort. Inga problem.
Tills någon förklarade för oss att per amunt också betyder på den lokala dialekten, ja… det framgår alltså av den tänkta boktiteln. Svensk som man är har jag ju inga problem med könsfunktioner och deras rätta namn, men att ha en restaurang som hyllar priapism på ett så iögonenfallande sätt är kanske att ta sina principer någon meter över anständighetens gräns. Eller med andra ord, vi hade väldigt få gäster från byn.
Eller nej, förresten… Ett par veckor efter vi öppnat beställde byns ayuntamento, kommunfullmäktige, ett lunchbord för tolv. Visst, sa vi, och öste på med det bästa vi hade. Nån vecka senare ringde M borgmästaren och undrade lite grand över notan. Det blev väldigt, väldigt tyst i luren.
July 31st, 2015 at 11:22 am
Nu kunde jag förstås inte hålla mig från att snoka rätt på restaurangens gamla websajt på archive.org. Är det bara jag, eller var menyn en viss prägel av “svensk pizzeria, grums, cirka 1985”?
July 31st, 2015 at 11:39 am
Ja, herregud, det var tror jag den fjärde inkarnationen/köket vi körde… en jugoslavisk pizzabagare från Norrköping kom ner och jobbade ett tag… vidrig pizza, men de sålde förhållandevis bra, faktiskt…
July 31st, 2015 at 1:38 pm
För tre år sen hyrde vi ett hus en vecka i Fornalutx (oj, avslöjar jag för mycket nu?), som det här handlar om. En mycket fin vecka. Ett par restauranger var utmärkta. En av dem jäkligt bra och där var vi två kvällar. Utsökt mat. Det var bara det att sista kvällen blev jag serverad campylobacter, vilket ledde till två veckors sjukskrivning. Jag vet inte om köksmästaren hette B.
July 31st, 2015 at 2:25 pm
Det är ingen fara, Lennart, jag bara glömde nämna det själv… Kan jag gissa på att det var skaldjur som gav dig den där omgången?
I inkarnation n:r 2 hade vi en ung och galen köksmästare som hade fått sin träning på El Bulli under Ferran Adrià, och det märktes… Urgott men svindyrt, han flög in färskvaror från Paris och Italien och gud vet var, fakturorna var ingen rolig läsning… Han fick dock kicken efter en incident med andrekocken och en blomkruka. Jag ska låta det vila där.
July 31st, 2015 at 3:14 pm
Nej, jag misstänker Carpaccion… 🙁
August 2nd, 2015 at 9:31 pm
Hur mycket var egentligen affärsmannakatastrofen I inblandad? Mannen som utan att blinka satsade på fel häst i varje lopp utom i ett. Men då sålde han istället sina möjligheter till förtjänst till fienden.
Jag var inte så mycket i Fornalutx under Ståkukens glansdagar men jag minns med glädje köksmästare B:s tidigare etablisemang. Var det så att flasktittningen tilltagit under den tiden? Jag träffade honom härom året på konstnären G:s begravning och då verkade han vara i god form.
Är M det finansmannaarsle som bodde i trappan i det stora huset? Eller är det någon jag inte känner/kände?
August 3rd, 2015 at 7:12 am
Affärsmannakatastrofen I var inte inblandad annat än i det att han varmt rekommenderade köksmästare B, vilket ju var illa nog kanske… Att B tittade i flaskan var inte det värsta, utan att han kände sig fullt berättigad till andras pengar… Och nej, med M menade jag inte han med det stora huset, för han skötte sig faktiskt bra under hela härvan, och är fortfarande god vän…
Det här blev ju lite kryptiskt. En dag kommer dock allt att stå klart!
August 3rd, 2015 at 6:08 pm
Tack! Jag kom inte ihåg hur det blev till slut. I talade ju både varmt och ofta och länge om sina planer på en restaurang i Fornalutx …
Det ofina kommentaren om mannen i det stora huset kommer sig av hans uppträdande på I:s 70-årsdag. Att häva ur sig oförskämdheter till en man som påtagligt mycket sjuk ändå kommer en liten stund till sin egen fest visar på en människosyn som jag inte vill ha i min vänkrets.
August 3rd, 2015 at 7:45 pm
Nej, det kan jag mycket väl förstå… Denne M är inte direkt född diplomat. Vet du vad han sa till min hustru första gången han mötte henne, en nyårsafton? “If you lost 20lb you’d be really beautiful…” Tystnaden som följde avbröts bara av min hustrus gapflabb och P:s kommentar: “That’s the rudest thing I’ve ever heard anyone say…”
Jag säger “fortfarande god vän”, men menar nog bara still on talking terms. Har inte sett honom på år och dag. Senaste jag hörde var att han dealar dålig konst i Småland.