“The Freudian super-ego is a boring and vicious soliloquist with an audience of one.”

Psykoanalysen är absolut inte mitt bord. Jag befinner mig inte ens på samma restaurang. Det handlar, för mig, i det stora hela om ett tänkande som sitter orubbligt fast i ren och skär metaforik, vilket kanske tar sig sitt mest barocka uttryck i det faktum att Oedipus inte visste att Jocasta var hans moder. Ju.

Trots det hittar man ibland intressanta texter i ämnet, ofta författade av Adam Phillips, regelbunden medarbetare i LRB. I senaste numret skriver han om överjaget, “Against Self-Criticism“, vilket också kan avlyssnas som podcast. Här blir överjaget till en liten snål, feg, nojig och elak kusin uppe på vinden. Liksom.