Dagens konferens – i The G:s tjusiga Kings Place vid King’s Cross – handlade alltså om journalistik i massövervakningens tid, och tog upp saker som kanske inte berör mitt eget journalistiska värv i någon särskild mån, typ källskydd och tech tools. Men det var förstås intressant, och stundtals skrämmande.

Vi fick ett videobudskap från Edward Snowden i Moskva. Av hans sätt att tala om de här sakerna verkar det som han fortfarande inte är fullt övertygad att världen har fattat vidden av hans avslöjanden, en slags otålighet och frustration vilar liksom över honom. För övrigt uppgavs det att Snowden just nu jobbar på ett journalistiskt verktyg som ska skydda uppgiftslämnares identitet.

Och källskyddet var som sagt ett huvudtema. Många talare underströk vikten av att journalister måste tool up med PGP-kryptering och Tor och allt vad det heter. Men andra påpekade att det finns problem där också. För det första krypterar PGP enbart innehållet i mail, inte metadatan, och innehållet är vad NSA och GCHQ nästan är minst intresserade av.

För det andra förutsätter det att uppgiftslämnaren också behärskar (de ganska komplicerade) Tor och PGP, och det är så klart inte alltid fallet. Tvärtom kan det vara en barriär för källan att träda fram, eftersom visselblåsare ofta agerar under stor press, både tidsmässigt och psykologiskt.

Ett tredje problem handlar om den första kontakten: hur närmar sig källan journalisten? Sker det “analogt” – på ett cocktailparty, i en park – så är ju kusten någorlunda klar. Men sker det via något av de digitala verktygen – mobil, SMS, epost, chatt – så är det i princip redan kört. Många underströk att i sekretesshänseende måste både källan och journalisten “träffa rätt” varenda gång, men avlyssnaren behöver bara träffa rätt en enda gång.

En annan anmärkningsvärd sak var att en italiensk undersökning (har tyvärr inte källhänvisning) försökt uppskatta massövervakningens generella effektivitet, och den verkar bekräfta vad som hittills bara vilat på anekdotiska bevis. Proportionen “lyckade resultat” (där övervakningen alltså lett till arresteringar, till exempel) är försvinnande liten gentemot proportionen intrång i människors privatliv. Kvaliteten på den inhämtade informationen är lika låg som kvantiteten är hög.

Därpå handlade det en hel del om den brittiska lagstiftningen, som är både drakonisk och kaotisk. Många beklagade sig över att den övriga brittiska pressen knappast alls engagerat sig i Snowdens avslöjanden eller andra aspekter av frågan (fast undantag har börjat dyka upp). Och till lunch bjöds äckliga sallader och smetiga wraps. Ingen ‘nduja så långt ögat nådde.