SD igen
Categories: Svenska medier, Svenskt allmäntTuesday, Sep 30, 2014
Bortsett då från att Marabou ska ta bort trillingnöten ur Aladdinasken (lägg gärna er röst för eller emot) så läser jag i DN att andre vice talmannen Björn Söder drar skam över Sverige. Det är kulturchefen Björn Wiman som skriver att “genom att välja en sådan person som talmanskandidat visar Sverigedemokraterna sitt verkliga varggrin.”
Så kan det nog vara. Nu är jag sannerligen inte någon vän av SD, men jag måste säga att jag också börjar bli lite otålig med, vad ska man kalla det, det kulturradikala gnället som präglar så mycket – men inte allt – av reaktionen mot SD:s valframgång. För vad är det man säger, om än underförstått? Att vi inte ska följa demokratisk praxis och ge en talmanspost till Sveriges tredje största parti? Att det är synd att parlamentarismen ska behöva fungera som det var avsett?
Det verkar så svårt att se Sverige i ögonen. Så man vänder bort blicken. 801,178 svenskar röstade fel. Men vems fel är det egentligen? Kan det rent av ha något att göra med den monologiska kultur som präglat det offentliga samtalet så länge? Här har ett nytt politiskt samtal öppnat sig, och det samtalet kan i och för sig leda gud-vet-var om man väljer att delta i det, men det kan ju leda till än värre ställen om man bara väljer att ignorera det.
Något av det sorgligaste jag läst på sistone i det här sammanhanget var när DN:s krönikör Bengt Ohlsson skrev att han inte kände några som röstade på Sverigedemokraterna. -“Det gör du visst det…” tänkte jag, “det är bara det att de inte brytt sig om att tala om det för dig, för vad skulle det vara för mening med det?”
September 30th, 2014 at 12:19 pm
Om SD har nån entydig fiende så är det ju kulturradikaler. Vare sig det gäller negerbollar, Lilla hjärtat, Tintin i Kongo, skolavslutningar i kyrkan eller nån annan av tidens brännande frågor så står de på varsin barikad. Söder är ju en ovanligt tydlig SD:are, ta till exempel hans åsikt om den kulturradikala julafton som är prideparaden.
“Kännetecknande för ett samhälle i upplösning är hyllandet av perversioner och dekadens. Så har det varit genom historien och nu visar det sig med all tydlighet även i vårt land. Perversa tillställningar hyllas av etablissemanget som om de vore vilka nöjestillställningar som helst. Perversa och onaturliga läggningar lyfts fram av massmedierna och politikerna som normaliteter och de nästan slåss om att vara den som skriker högst till försvar av dessa sjukliga jippon.”
Söder skulle nog ha lättare att hitta nåt gemensamt med Frank Baude än med Bengt Ohlsson.
Det är knappast en originell åsikt men när de flesta partier verkar ha en till förväxling lik ekonomisk politik, Magdalena Andersson läxar upp Anders Borg för att han inte för en tillräckligt borgsk politik, så måste folk välja parti på Lilla Hjärtat skalan och då står inte arbete mot kapital men SD mot DN:s kultursida.
September 30th, 2014 at 12:53 pm
Kommentaren från Ohlsson låter ju som ett riff på det gamla (och delvis apokryfiska) citatet från Pauline Kael, “I don’t know how Richard Nixon could have won. I don’t know anybody who voted for him.” Är du säker att det inte är satir?
September 30th, 2014 at 1:56 pm
Tack för det, Thomas E. På tal om “perversioner”: en av sex i London- och sydöstregionen anser att homosexualitet inte är “naturligt”…
Fredrik: jag tror inte det, för hans kollega Jonas Thente reagerade lite grand som jag gjorde, i en krönika strax efteråt (har inte länken)
September 30th, 2014 at 6:01 pm
Att trillingnöten försvinner gör väl inte så mycket, men varför ta bort körsbäret i likör? Och på tal om att hylla perversioner, vad är nu det här med den nya smaken hallonlakrits? Varför får de hålla på så där?
September 30th, 2014 at 7:28 pm
Jag skyller på samhället.
September 30th, 2014 at 7:42 pm
Hallonlakrits är en populär shot, sägs det, så målgruppen är väl typ 18-21 (tror inte man får dricka shots när man är äldre än så).
October 1st, 2014 at 1:09 am
Hallonlakrits som fyllning känns som ett rejält stilbrott i en ask som är så förknippad med “old school” chokladpraliner, det är nästan som chokladtäckta potatischips, men det är förstås ingen jättestor fråga.
October 1st, 2014 at 11:54 am
Har inte testat chokladtäckta chips, men Lindt (som uppfann den moderna chokladen) lanserade just en chokladkaka som består av popkorn ingjutna i choklad. Fungerade bättre än väntat.
Fast tillbaka till SD — har inte följt med riktigt, men har det gjorts några analyser av vem och vad som rört sig i vilken riktning? Om man räknar bort den fasta kärnan av ohämmade rasister (nu senast ska dom visst emigrera till ett land som inte censurerar Pippi Långstrump) så känns det ju lite som om det finns en grupp som började nånstans i S, har rört sig genom M, och nu landat i SD, utan att egentligen ändra uppfattning om nånting… om folk bara slutade ändra på samhället hela tiden så skulle allting vara mycket enklare, liksom.
October 1st, 2014 at 2:37 pm
Det enda jag sett är detta:
“Det finns inget samband mellan andelen invånare med invandrarbakgrund i en kommun och andelen SD-röster. Partiets anhängare tycks alltså bo i lika stor utsträckning i kommuner med och utan många invandrare.
En jämförelse mellan arbetslöshetsnivån och andelen SD-röster i riksdagsvalet i Sveriges 290 kommuner visar däremot på ett tydligt samband. Sverigedemokraterna fick dessutom många röster i kommuner med en låg andel högskoleutbildade. Partiet var även en vinnare i kommuner med en liten befolkning, varav de flesta återfinns på landsbygden. Här är sambandet dock inte lika starkt som i fallet med arbetslösheten.”
Länk: http://www.etc.se/val-2014/okad-invandring-far-inte-fler-att-rosta-pa-sd
October 1st, 2014 at 6:06 pm
Och det kommer säkert fler analyser. Men vad jag saknar mer är rena journalistiska insatser. Vi får väl vänta tills Zaremba tar tag i det. Vilka är de som röstar SD? Var och hur bor de? Vad anser de om det ena, andra och tredje? En ren journalistisk nyfikenhet, några djupare reportage. Ett skolexempel (av James Meek) har just tryckts i LRB, om Ukips framgångar i ett samhälle jag känner väl till, Isle of Thanet i Kent (småstäderna Ramsgate, Broadstairs och Margate) där Nigel Farage ställer upp till val nästa vår. Något liknande skulle jag vilja läsa om Skåne, Växjö, Bollebygd, var det nu vara månde. James Meeks artikel här: http://www.lrb.co.uk/v36/n19/james-meek/in-farageland. Jag tycker likheterna mellan Ukip och SD börjar bli mer och mer slående, även om skillnaderna förstås finns kvar (Europa är väl ingen ödesfråga för SD, vad jag förstått…?).
October 1st, 2014 at 10:50 pm
Läsvärt, även om den väl kanske inte innehöll något oväntat.
Zaremba har redan skrivit om SD efter valet, inte heller något oväntat där: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/maciej-zaremba-strutspolitiken-som-baddade-for-sds-raketval/ (brist på andra populister och folk som inte kan svenska, tror jag det kokar ner till).
October 5th, 2014 at 11:55 am
Från Aftonbladet: http://bloggar.aftonbladet.se/janhelin/2014/10/sondagskolumn-113-om-att-aka-hem-for-att-forsta-sverigedemokraterna/
October 5th, 2014 at 2:05 pm
Intressant! Precis vad jag var ute efter…
October 5th, 2014 at 4:52 pm
Från GP för en vecka sen (åka hem och förstå sd-tema här också):
http://www.gp.se/nyheter/val2014/val/1.2499739-har-rostade-var-fjarde-pa-sd
October 5th, 2014 at 5:42 pm
Tack för det, Laura!
October 6th, 2014 at 7:45 am
Och här SD-varianten av “jag känner ingen”: http://www.op.se/medelpad/sundsvall/sd-politiker-misstanker-valfusk-1