UK: en snabbguide
Categories: Brittiskt allmäntTuesday, Jun 3, 2014
På allmän begäran (dvs. från Gabrielle) ska jag försöka mig på en sammanfattning, en tour d’horizon av det allmänpolitiska läget i UK just nu, eftersom det kan verka lite förvirrande utifrån (och inifrån!) sett.
Praktiskt taget all brittisk politik i dagsläget färgas av de fyra stora “omröstningarna”, av vilka vi just genomgått den första: lokal- och Europavalen 25-30 maj som – här som annorstädes – allmänt såg en massiv protest mot “eliterna” och specifikt levererade stora framgångar för Ukip. Den andra folkomröstningen, om skotskt oberoende, följer den 18 september. Därpå parlamentsvalet våren 2015, följt av folkomröstningen om EU-medlemskapet, förmodligen år 2017.
Det går knappast att överdriva hur viktiga dessa val är för Storbritanniens framtid. Och då är parlamentsvalet nästan det minst viktiga av de tre…!
Den skotska omröstningen kan få allvarliga konsekvenser, hur den än faller ut (senaste undersökningen visar på ja-sidan enbart 3% efter nej-sidan). Inte minst därför att ingen faktiskt vet vad som kommer att hända, alltså kan man inte planera för något. Ta EU-medlemskapet, bara. Ett oberoende Skottland kommer att få ansöka om nytt medlemskap och man kommer alls inte att ges någon fast-track väg tillbaka in i unionen, som Alex Salmond en gång påstod.
Om så då blir fallet, hur kommer det skotska industri- och finansväsendet att reagera (det mesta av det “väsendet” är utlandsägt och dras inte med några skotskrutiga lojaliteter)? Eller med andra ord, hur fort kommer den skotska ekonomin att kollapsa, särskilt när inkomsterna från Nordsjöoljan på samma gång sjunker stadigt?
EU-omröstningens konsekvenser behöver man knappast bokstavera. Men, som sagt, skuggan av dessa val faller mörk över den politiska debatten just nu. I strikt partipolitiska termer går vi, som annorstädes, mot en uppluckring av de traditionella blocken, en process som valkretssystemet visserligen kan göra något långsammare, men den verkar ändå obönhörlig. Den växande förtroendeklyftan mellan väljare och folkvalda är den processens korollarium.
Konsekvensen blir förstås allt skarpare gränsdragningar mellan upplevda eller verkliga revir: sociala, etniska, politiska, språkliga och ekonomiska. Spänningen mellan centrum och periferi blir allt hårdare, och det återspeglar sig i samma kategorier (“Vad är England annat än London+?” är en omdebatterad fråga). Under tiden gäller fortfarande ett krampaktigt konsesus om ett neoliberalt ekonomiskt schema som bevisligen inte fungerar: t.o.m. The Economist medger att man inte längre har de intellektuella argumenten på sin sida.
Situationen är alltså hopplös men inte allvarlig, som det heter. Spekulationerna om hur en brittisk/engelsk regering kommer att se ut efter nästa vår är inte bara fåfänga utan i praktiken meningslösa.
Det som borde hända – progressiv mark- och fastighetsbeskattning; nedmontering av centralstyret (i fråga om skolan som så mycket annat) till förmån för lokala instanser; re-nationalisering av järnvägen och posten; ta ifrån privatskolorna deras skattefria välgörenhetsstatus och ge pengarna till kommunerna; bort med universitetsavgifterna; skrota Trident och atomvapenförsvaret; ställ Tony Blair inför rätta och grundlagsskydda public service, bland mycket annat – kommer ändå inte att hända.
June 3rd, 2014 at 6:15 pm
Tack, bästa.
Men är du säker på allt det där “som inte kommer att hända”. I så fall är det ju bara att emigrera tillbaka hit med fru och möbler. Du är så välkommen. Eventuellt anländer ni till en tartanlike rödgrön röra.
June 3rd, 2014 at 6:19 pm
Tro inte att den tanken aldrig dykt upp, Gabrielle…! 😉
June 3rd, 2014 at 7:38 pm
Tack. En fin och välbehövlig genomgång från en insider. Bara en anmärkning. Varför tror du att Skottland inte skulle kunna få en “fast track” ? Jag vet att det sagts så från EU-håll men det var nog närmast i ett missriktat försök att stödja Cameron. (Viljan att fortsätta göra det är nog minimal idag, utom hos Reinfeldt och Orban förstås.) Naturligtvis finns det vissa formaliteter att följa, man kan inte bli medlem från en dag till en annan men i Skottlands fall borde det kunna gå snabbt.
Kontinentala EU har alla skäl att stödja och underlätta ett skotskt medlemskap genom att ge dem så förmånliga villkor som möjligt. Skottland kan bli en hörnpelare i en ny energistrategi. Det största problemet blir väl valutan. England har ju klart sagt att man inte tänker ha någon sterlingunion. det vore ju inte heller någon bra början på ett oberoende. Naturligtvis bör Skottland gå med i eurozonen så fort som möjligt – vidskepelsen om “eurokris” har väl nu i stort sett upplösts.
Det blir kanske ett problem med “statsskulden”. Exakt hur det slår kan jag inte avgöra men ECB borde ha goda möjligheter att understödja ett oberoende Skottland i det avseendet.
Jag håller på Skottland alla gånger! Finns det något klämmigt slagord eller emblem man kan utnyttja? Pàrtaidh Nàiseanta na h-Alba om jag säger så.
June 3rd, 2014 at 7:55 pm
Det där med att “fast track” inte skulle ske har jag bara från tidningsuppgifter, men de verkade säkra på sin sak (fan, hittar inte länkar just nu) och framför allt att Salmond inte har dementerat, han kör det i alla all inte längre som ett av huvudargumenten. Maybe for a reason.
Vad gäller “bra början på oberoende” så kanske man borde förklara republik också, inte hålla kvar vid monarkin, som Salmond vill. Bland mycket annat. Kanske detta är problemet: det har hittills handlat så mycket om vilka russin och vilken kaka. Det kanske borde handla lite mer om det där FT-skribenten sa: ett skotskt oberoende förminskar oss (britter) (inte göteborgare)…
Slagord? Det enda jag kan komma på är “Och aye the noo… !” (Läs mer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Scotticism)
June 3rd, 2014 at 9:22 pm
http://eulawanalysis.blogspot.ch/2014/03/there-has-been-extensive-discussion.html försöker bena ut frågan:
“So, the bottom line is that when Commission President Barroso and Vice-President Reding argue that Scottish membership of the EU would entail (a) an accession treaty and (b) be lengthy and difficult, they are clearly right on the first point, but wildly speculating on the second.”
June 3rd, 2014 at 10:20 pm
Slagordsslagdänga:
Will you go, Lassie go, And we´ll all go together, to pick fine mountain heather…
fast på Gäliska då.
Och – jag blir lite uppåt av Bengts kommentar om Skottland.
June 4th, 2014 at 8:16 am
Avd “They would say that, wouldn’t they…?” Detta från Labourdominerade Skottlandkommittén i parlamentet: http://www.theguardian.com/politics/2014/may/27/independent-scotland-eu-membership-mps
Barroso et al kanske också sneglar på opinionssiffrorna, där det finns stöd för medlemsskap men inte för fast-track: http://yougov.co.uk/news/2014/06/02/europeans-say-yes-independent-scotland-eu/
Michael Whites pessimistiska krönika är också värd att läsa: http://www.theguardian.com/politics/blog/2014/jun/03/scottish-independence-sleepwalking-michael-white
June 4th, 2014 at 9:29 am
Det som G kallar “a row” var alltså att nuvarande ordföranden jagade ut den enda SNP-representanten med hot om “a doing”, detta efter att några månader tidigare ha kallat SNP för nyfascister. Det var iofs några år sen, men han sitter kvar och hon bojkottar fortfarande sällskapet…
June 4th, 2014 at 10:00 am
PS. YouGov verkar inte vara speciellt bra på det där med opinionsundersökningar — dom verkar ha glömt fråga om folk bryr sig om huruvida resten av UK stannar i unionen 😀
June 4th, 2014 at 12:22 pm
Apropa Reinfeldt sa har var svenske utrikesminister nu uttalat sig. Far val anta att detta ar den officiella svenska positionen, tills nagon sager nagot annat:
“The Balkanisation of the British Isles is something we are not looking forward to.”
http://www.ft.com/intl/cms/s/0/1a45b9bc-e258-11e3-89fd-00144feabdc0.html#axzz33fj00U5V
Forsta kommentatorn kontrar elegant: “I propose that we fix the current balkanization of Scandinavia by forcing Sweden and Norway to be once again part of Denmark and be ruled by Copenhagen. After all, despite false claims to the contrary, they all share the same language and are all a bunch of Danes anyway.” 🙂
June 4th, 2014 at 1:01 pm
“With plutonium we shall force the Dane to his knees.”
(Dr Helmer på sjukhustaket)
June 5th, 2014 at 9:02 am
Varför inte erbjuda Skottland medlemsskap i Nordiska Rådet?
June 5th, 2014 at 9:20 am
Ja, har inte Salmond och SNP redan talat om någon form av samarbete med Norden, om nu i Nordiska Rådet eller ej? Detta skulle då underförstått också ha en viss ideologisk aspekt i så måtto att Skottland delar med Norden en i grunden socialdemokratisk syn på välfärd och annat, vilket man då ska ha övergivit nere i London… Det är väl en bild som inte stämmer vare sig på ena eller andra hållet, bl.a. har det visats att engelsmän har mer eller mindre identisk inställning till välfärd, etc som skottarna…
June 5th, 2014 at 11:31 am
Wikipedia citerar isländska statsministern och danska politiker som säger att Skottland självklart är välkomna i Rådet.
Har inte hittat något om den svenska uppfattningen, förutom Expressen som rapporterar att föreningen Norden i Sverige inte tycker att skottar och samer hör hemma i det sammanhanget.
June 5th, 2014 at 12:23 pm
Någon sade på BBC’s Dateline London nyligen att skottarna med viss rätt tycker att “we are what you used to be” – vi har förblivit mer trogna det samhälle, det “UK social contract” som fanns före Thatcher och Blair. Det är säkert också ett färgämne i omröstningen – hur än fakta ser ut.
June 5th, 2014 at 2:52 pm
Börjar redan se fram emot Nordiska Rådet konvent med skottar islänningar m.fl. Och då utan “kick-off”. Kan det bli så bra? Vore toppen.
June 5th, 2014 at 3:27 pm
Grönlänningarna borde också vara med. Med home rule, isbjörnar och allt.
June 8th, 2014 at 2:31 pm
Skotsk engelska innehåller ganska många nordiska ord – “The bairns are all out laiking ” (ingen översättning behövs!).
Immanuel Wallerstein har sammanfattat Storbritanniens utveckling i en kommentar:
“Ever since 1945, Great Britain has been trying, with considerable difficulty, to adjust to the role of erstwhile hegemonic power. One has to appreciate how difficult this is, both psychologically and politically.” […] The biggest problem for Great Britain today is that the rest of the world will simply not consider it to be a very important geopolitical and financial actor anymore. Being ignored is not the happiest fate for an erstwhile hegemonic power.”
http://www.binghamton.edu/fbc/commentaries/archive-2013/354en.htm
June 8th, 2014 at 2:50 pm
Vilket Dean Acheson uttryckte “Great Britain has lost an empire and has not yet found a role” (1962)
June 8th, 2014 at 6:43 pm
Gunnar: Så är det förstås. Samtidigt har man behållit en militär kapacitet och har fortfarande kvar ett antal militärbaser runtom i världen (BFG, den tyska styrkan, ska avvecklas till 2020 men har fortfarande 15 000 man kvar. Så återstår Cypern med ett par tusen stationerade samt en hundramansstyrka i Brunei som betalas av sultanen där). Man har om man velat kunnat ställa till med stor skada i krigföring, utrustning från andra världskriget användes långt om länge. Hade de argentinska generalerna väntat några år till hade man slagit till mot ett UK utan hangarfartyg (det förslaget drogs tillbaka efter Falklandskriget, men förverkligas nu istället). Samt då City of London som blivit större än någonsin till priset av att landets egna produktivkrafter får lida (högt värderad valuta och en i förhållande till landet överdimensionerad finansbransch som suger upp de talangerna som hade kunnat bli ingenjörer och liknande istället).
I en framtid där USA prioriterar mot Asien framför Europa och där nedskärningspolitiken går ut över de militära styrkorna finns det förstås inget behov av ett “special relationship”. Vad ska man med en sånt förhållande till en partner som inte har någon förmåga att slå till på egen hand?
June 8th, 2014 at 6:54 pm
Absolut, jag kan inte anmärka på någon av dina punkter, Karl. “Special relationship” var nog bara speciellt i det hänseendet att det var ett enkelriktat relationship. Samtliga USA:s relationships är nog speciella, särskilt det med Irak.
Det där med att finansbranschen suger upp talanger som kunnat bli ingenjörer… Jag träffade för inte så länge sen en f.d. frilansande litteraturkritiker som bytte karriär och blev nåt slags hedgefundtjosan och stenrik på kuppen. Han ångrade det inte alls, tyckte det var underbart att ha ett jobb där man inte behövde bry sig, bara trycka på knappar och räkna kosingen… Hans historia låter ju också lite som en roman, kanske Le Rouge et Le Noir…