Amanda Knox och den skyldiga oskyldigheten
Categories: UncategorizedFriday, Jan 31, 2014
Jag vet inte tillräckligt om historien för att ha en åsikt om Amanda Knox och Raffaele Sollecito är skyldiga eller oskyldiga till mordet på Meredith Kercher. Men vad gäller Knox har det ju kommit såpass många ovidkommande aspekter med i spelet att sanningen kanske aldrig går att gräva fram.
En av dessa aspekter går att se i den rätt långa videointervju som Guardianjournalisten Simon Hattenstone gjorde med henne i Seattle i början av veckan, det var dagarna före domen fastställdes i högre instans igår.
För, om Amanda Knox nu är oskyldig, så måste det nog räknas till en av nackdelarna – om inte tragedierna – för henne, inte att hon är snygg och “foxy-Knoxy”, utan helt enkelt att hon är så uppenbart intelligent.
Det här, ser man, är en ung kvinna som är välartikulerad, lugn och sansad, hon har vettiga svar på alla frågor, förklaringar till allting, och hon ser frågeställaren rakt i ögonen när hon svarar, utan att darra på rösten.
Med andra ord, hon är uppenbart psykopat.
Det var, skam till sägandes, min första tanke när jag sett färdigt intervjun. Dömd för vem hon är, inte för vad hon gjort. Var har vi hört det förut?
February 7th, 2014 at 6:15 am
Amerikanska kändisar kan aldrig fällas för allvarligare brott, i alla fall inte så att de verkligen behöver avtjäna ett straff. Det finns det tillräckligt många exempel på, sedan har det i praktiken ingen betydelse vad de har begått för brott.
February 7th, 2014 at 10:42 am
Håller med Kurt, åtminstone när det gäller brott begångna utanför USA. Då kickar “we stand by our own”-reflexen in, och den har varit ganska stark i den amerikanska bevakningen av fallet Knox/Kercher. Kontrasten mellan en sexig all-American girl och det katolska och mafioso-aktiga Italien är förstås tacksam.
Men ibland handlar det också om lama lokala åklagare och fumlig polis. Axl Rose vandaliserade en hotellobby och hotade gäster efter en blöt spelning i Stockholm för några år sedan. Han sattes faktiskt i fyllecell, men nästa morgon bedömde polisen att han “inte var i ett sådant tillstånd att det var värt att förhöra honom” och slussade ut honom och övriga Guns till Arlanda. Att avkräva honom ett underskrivet erkännande av att han hade varit oregerlig oich hotat folk missade man helt och hållet. Inte för att jag tror att man hade kunnat få honom att komma till rättegången ens om man hade gjort detta, men i alla fall…
March 28th, 2015 at 9:45 am
Det här handlar om att en korrupt åklagares fösök att skydda mördaren, Rudy Guede, som langade knark åt mafian. Åklagaren hade gjort så förut och var betrodd. Han klarade inte av att fria Guede och blev tvungen att blanda in Knox och eftersom Sollecito kunde ge Knox alibi anklagades även Sollecito. Till åklagarens besvikelse fanns inte Knoxs DNA på mordplatsen och han blev tvungen att 46 dagar senare klippa av Kerchers BH-spänne och och “finna” det igen på mordplatsen, lämpligt preparerat.
Så här kan man fortsätta sida för sida. Enligt min uppfattning är förklaringar byggda på dumhet, inkompetens och slarv inte trovärdiga. Italiensk juridisk personal är intelligent och välutbildad, men har problem med korruptionen, vilket påpekades av Italiens justitieminister, Andrea Orlando 2015-01-19.
Det blev ohållbart för Italien att upprätthålla denna mafiadom, den hotade att utveckla sig till en Dreifusliknande rättsskandal. Hoppas att den slutliga friande domen blir en läxa för Italien men också för de “haters och guilters” som inte förstått någonting av den italienska verkligheten och under flera år visat hur korkade de är.