Intressant, i alla fall för mig, att följa “budgivningen” på The Vamp (se föregående post). Det närmar sig 20% av totalsumman, efter två dagar (plus en förstadag när en designtidning hade exklusiv tillgång), och det bådar ganska gott. Särskilt med tanke på att en majoritet – en del säger 9 av 10 – av Kickstarterprojekt brukar bita i gräset.

Vilket för tanken vidare till det här med crowd-funding rent allmänt. Att skriva romaner med sådan backning har ju redan gjorts; jag tror i de högre pledge-nivåerna fick man vara med som figur i handlingen. Filmer har väl också kommit till på det viset, var det inte ‘Snakes on a Plane’ som var den första…?

Det är väl egentligen en extrem form av aktieägardemokrati… Det borde väl inte vara omöjligt att crowd-funda exempelvis ena sidan i ett inbördeskrig, som i Syrien. Fast det kanske skulle bli komplicerat att få ihop en vettig reward structure: på de högre pledge-nivåerna kanske det finns taburetter i en framtida regering att få, eller lukrativa kontrakt på bauxitutvinning.

Skulle det gå att crowd-funda ett helt liv, en finansiell version av The Truman Show? På de lägre pledge-nivåerna då en inbjudan till en kopp te med personen i fråga, på de högre ett löfte om äktenskap (könsneutralt)… Framtiden får väl utvisa. Vilket är en skrämmande tanke, bara det.