Charktips för Londonresenärer (7)
Categories: CharkFriday, Oct 5, 2012
Det har blivit dags att digitalisera Pressyltas gamla analogserie. En hel del nytt har hänt på charkfronten sen sist: nya outlets, nya trender, nya korvar. Jag hoppas också återkomma om andra ämnen inom snar framtid. Bland annat ska jag företa en frankfurtsk klassresa från Old Street-rondellen till självaste Aldwych.
Men vi börjar med lösningen på ett problem som plågat Londons charkentusiaster i många år. Hur i hela friden kan den här stan kalla sig metropol, smältdegel, internationellt kulturcentrum, whatever – utan att kunna bjuda på en enda ordentlig portion currywurst med pommes? Svar: not possible.
Idag har vi inte ett (utan två) exempel på att London blivit lite vuxnare i charkhänseende. Den äldre av de två (Kurz & Lang på St John Street, alldeles vid Smithfield Market) etablerades 2006, alltså i samma veva som det förra avsnittet i den här serien publicerades (se nedan). Uppstickaren är Herman ze German på Villiers Street vid Charing Cross, som kom till 2010.
Jag har idag gett mig ut på fältet, som det heter, och testat båda, och det finns ingen tvekan om vinnaren. Det är ett risigt (på gränsen till pinsamt) namn och koncept, men Herman z. G. vinner med tre hästlängder, helt enkelt på bättre hets.
Man har i princip tre kvalitetsfrågor att bedöma när man testar currywurst: korven, såsen och tillbehöret (om det nu är pommes, kraut eller bröd).
På Herman får man välja pork eller beefkorv (jag föredrar beef, faktiskt, cos I’m a rebel), och man får välja bland tre grader (mild, het, brutal – jag föredrar het) av en sås som har fin elasticitet, och pommesarna är freshly fried and crispy.
På Kurz & Lang är det inte tal om att välja, det är pang på med standardversionen: en urtrist bratwurst (som inte hade tillstymmelse till rosmarin i!) med en sås som var alldeles för söt och rinnig, och pommes som senast såg frityrbaljan för tjugosex minuter sen, drygt. Jag rös.
Fotnot: Tidigare Charktips för Londonresenärer har varit införda i analoga Pressylta 18 juli 2005, 20 september 2005, 15 april 2006, 4 augusti 2006, 1 mars 2007, samt 1 maj 2007. ‘Charktips för Mallorcaresenärer’ finns att läsa den 5 november 2005.
October 6th, 2012 at 3:06 pm
Currywurst med ketchup? Tror det krävs en förklaring här…
October 6th, 2012 at 4:25 pm
Ja, jo men något tomataktigt måste det ju vara. Bäst är väl egengjord tomatsås i olika varianter medan vanlig handelsketchup naturligtvis ruinerar upplevelsen.
.
Vi får väl besöka Currywurstmuséet i Berlin och kolla upp utvecklingshistorien.
Jag är mera bekymrad över pommfritten på Gunnars bild. Den ser misstänkt lik ut det pressade potatismos som man ofta konfronteras med i Sverige.
Den länkade Herman verkar ha en egen, politiskt korrekt, variant.
Jag vet att Belgien är pommfrittens hemort på jorden men faktum är att jag ställer den schweiziska över allt annat, åtminstone i Suisse romande, speciellt i varianten Pommes allumette.
October 6th, 2012 at 5:33 pm
Var såg du referens till “ketchup”, Fredrik? Det missade jag…
Jag tror iofs ketchup mycket väl kan ha spelat en roll i Kurz&Langs “sås”, för den var just ketchupsöt (och dessutom kall!). Kan dock inte tänka mig att den ingår i Hermans utmärkta sås…
På tal om ketchup ska man dock inte vara alltför dogmatisk, enligt min mening… inte som tillbehör på korv (det är senap för mig hela vägen, om det ska vara något överhuvudtaget, och möjligtvis HP om det gäller engelska korvar). Men många vet t.ex. inte att en flaska Heinz Ketchup alltid finns till hands i även de finaste italienska restaurangkök, därför att en tomatsås till pasta sällan blir komplett utan en liten slurp ketchup, det gäller bolognese, ammatriciana, puttanesca, etc etc… (På samma vis har de flesta inte en aning om att italienska restaurangkök i princip bara använder färsk pasta till de fyllda varianterna, annars är det torrpasta i paket hela vägen…) (På samma vis anar få att 9 av 10 engelsmän i 9 av 10 situationer använder tepåsar i mugg, inte löst té i kanna ihop med kopp och fat…) (Jag kan hålla på så här hela natten…)
Bengt: bilden är generisk, hastigt vald på Google images, och motsvarar ej upplevelsen såsom den beskrives i texten… Jovisst, såna räffelmospommes är vidriga…
October 6th, 2012 at 6:43 pm
Filnamnet för bilden är uppenbarligen “currywurst-with-ketchup”.
October 6th, 2012 at 7:06 pm
Oh God, oh God, oh God… Hemskt lessen, borde kollat närmare… först pommesen, sedan filnamnet…. Mitt liv är i princip över…
October 6th, 2012 at 9:37 pm
Herman ze German. Slår vad om att de kallar sina pommes “pommes fritz”.
October 6th, 2012 at 9:51 pm
Ha! Jag ska vidarebefordra…
Avslutningsvis, bara för att citera The Man: “Att äta pommes är stort, att äta frites är större”.
October 7th, 2012 at 10:24 am
Vidarebefordra gärna men “don’t mention the war
October 7th, 2012 at 2:06 pm
Det namnet är väl iofs redan inmutat av drickan dom säljer (www.fritz-kola.de).
Vad gäller korvarna måste jag erkänna att jag är rätt förtjust i den schweiziska varianten av currywurst där korven också är kryddad, grillad med rejäl yta, och serverad uppskuren och dränkt i en varm och hyfsat vass tunn currysås utan tomat. Kall ketchup med lite förstrött currypulver på kan jag klara mig utan 🙂
October 7th, 2012 at 4:06 pm
Utan tomat?? Av någon sort? Radikalt.
October 7th, 2012 at 5:26 pm
Kanske lite tomatpure, när jag tänker efter. Men långt ifrån ketchupkänsla.
Fast man får se upp – det finns dom som använder en gul currysås också (antagligen inspirerade av riz casimir som är en klassisk schweizisk ris/curryrätt). Ytterst tveksamt.
(fast allt det här snacket om kurrykorvar får mig att inse att jag inte kollat upp “Wurst und Moritz” ännu, nyöppnad “#1 Social Media Restaurant” med massor av foton på inredningen på sin sajt, dock inga bilder på korvarna, som hypat sin currysås skapad av en Sternekoch (enligt ryktet michelin-dito). Får återkomma med en rapport om jag vågar mig in.)
October 7th, 2012 at 6:07 pm
Ja, för jösse namn, “Wurst und Moritz” låter intressant, gärna rapport därifrån!
October 8th, 2012 at 9:24 am
Förlåt språnget från currykorv till Chavez… men den senare är ju också aktuell just nu:
http://www.youtube.com/watch?v=LnoD3NUux3M
October 8th, 2012 at 9:41 am
Wunderbar! Äntligen fred på jorden…!
October 8th, 2012 at 4:25 pm
Inser att jag bor söder om korvbältet, här får man på sin höjd bitar i surkålen. Ketchup är det inte frågan om, möjligen senap. Eller condiment.
Men vad har ni emot räksallad?
October 8th, 2012 at 6:06 pm
Ingenting alls emot räksallad! Ej heller anka a l’orange, Black Forest Gateau, utvikta jeans och Status Quo…
October 8th, 2012 at 7:06 pm
Räksallad – är det den obeskrivliga salmonellaspäckade halvsura majonäsgröt som serveras i s.k.gatukök i Sverige? Enbart anblicken kan framkalla koleraanfall, särskilt i sommarvärmen.
October 8th, 2012 at 7:31 pm
Obs: Viktigt meddelande till allmänheten: Gör aldrig räksallad på frysta skalade räkor. Varningen gäller tills vidare och extra särskilt mycket i Östra Svealand och Norrlands inland.
October 9th, 2012 at 3:08 pm
Jepp, det är den. Företrädesvis i tunnbrödrulle med kokt och mos.
Ja, jäklar vad sjuk man kan bli.
October 9th, 2012 at 5:34 pm
Rulle med halv kräksallad, en svensk klassiker för alla åldrar!
(Som redan sagts, större sannolikhet för kräk än att hitta fler än en anorektisk räkstackare i den där smaskiga geggan.)
October 9th, 2012 at 6:31 pm
Mitt osvenska förstånd snappade inte det där, jag var mer inne på 70-talets räkcocktail (med tillbehör) serverat i nåt slags glas med fot…
October 18th, 2012 at 2:14 pm
[…] on: http://www.pressyltaredux.com/2012/10/charktips-for-londonresenarer-7/ … 2. Please immediately remove the infringing material from the website and also from your server […]