Viralt +
Categories: Brittiskt allmänt, KulturelltTuesday, Mar 17, 2020
En av de mest skräckinjagande utsikterna inför framtiden är alla dom som nu sitter och tänker, “Jamen, om jag ska isolera mig så pass länge, då kan jag ju lika gärna sätta igång med att skriva den där romanen jag har tänkt på så länge…”
Klicketiklack låter tangentborden över hela den civiliserade världen. Jag skulle beräkna att 38% av dem blir dystopiska framtidsvisioner, 23% historiska romanser, 11% porr och resten blir aldrig färdigskrivna. Vid sidan om matleveransfirmor och toapappertillverkare kommer självpubliceringstjänsterna att göra bra ifrån sig av den här krisen.
I jest. Ändå, det är ju nu man ser vad samhällen som våra går för. Ett exempel. I går “avrådde” Johnson folk från att gå på pubar, klubbar, teatrar och andra större samlingsplatser för överskådlig. Därmed sparade försäkringsbolagen miljoner, för hade han beordrat dem att stänga hade de fått punga ut.
Rent allmänt tänker jag i fortsättningen undvika skriva om coronakrisen, för det har nog de flesta redan fått nog av. Men ibland kan det inte hjälpas.
+ Eller vänta nu… Det är klart att 80% av de där romanerna kommer att bli, i självisoleringens tecken, pastischer på Xavier de Maistres Voyage Autour de ma Chambre. Om man kanske skulle skriva en sådan själv…? *strokes chin*
March 17th, 2020 at 1:39 pm
https://twitter.com/BritishInsurers/status/1239868047055257602 om det dar med forsakringarna.
Jag lovar att inte skriva den dar romanen, hedersord. Daremot kanske jag skulle gora nat med den dar gitarren…
March 17th, 2020 at 1:41 pm
Aha…! Klargjort!
March 17th, 2020 at 5:35 pm
Jag har nu förresten sett antydningar (inte mer) om att det där med att man inte tagit ut specifik försäkring för pandemier, sammantaget med ett regeringsbeslut om att stänga, skulle lett till i alla fall några rättsfall i frågan. Men som med så mycket annat verkar det ovisst.
March 17th, 2020 at 5:59 pm
Senaste nytt: de mindre företag som inte har pandemiförsäkring får “grants” (inte lån) på £25,000, och mer kan vara på väg…
March 18th, 2020 at 2:49 pm
Av doma av dagens rundtur pa twitter sa satsar folk pa newsletters, inte romaner. Enklare sa, antar jag.
March 19th, 2020 at 3:12 pm
Coronakrisen känns, till vardags, verkligen litet som “the phoney war” måste ha gjort – i alla fall om man inte bor i en storstad. Utspelen på det politiska planet är häpnadsväckande snabba – på mindre än två veckor har vi gått från karantän i Norditalien via hela Italien (vilket då kändes exempellöst) till att FHM nu uppmanar folk att inte ens resa inom Sverige, att kyrkorna ställer in gudstjänster in blanco, skolor och universitet stänger sina salar och diskussioner förs om utegångsförbud i Berlin och New York. De fantasisummor i ekonomiskt understöd som utlovas hade varit helt otänkbara för bara en månad sedan.
Samtidigt har jag inte sett (eller talat med) en enda smittad person i verkligheten (min gamle far ligger inne för en allvarlig lunginflammation, men den är inte Corona-relaterad), samma gäller nog alla i bekantskapskretsen, och det enda som syns i vardagen är frånvaro: frånvaro av köer på vissa ställen, färre bilar och bussar, strukna föreställningar, utplockade hyllor för tvål och pasta på ICA. Det och att man inte kan lämna landet, i synnerhet inte åka till Köpenhamn som ju är nästgårds. Det är verkligen en tyst surrealistisk situation, som i en 70-talslåt av Pink Floyd ungefär.
March 19th, 2020 at 8:28 pm
För att inte tala om alla de halvfärdiga doktorsavhandlingar som nu kommer ett halvt kapitel närmare att definitivt överges….
March 19th, 2020 at 8:47 pm
Det också, så klart…! Det går ju inte att göra som romanförfattare i slutet av fjärde kapitlet och bara peripateia sig framåt och säga, “Och sen slog pandemin till…”