Jag sitter djupt begravd i korrekturläsning och som vanligt känner man sig blind och döv och korkad och illiterat bara halvvägs igenom. Så jag bestämde mig för att skriva ett skillingtryck för att lysa upp mörkret. Följande är de två första verserna. Trettiotvå andra följer omsider.

Ett droskat hurså svek undan magneten.
Dess fläkhet en stritt för alla som dugat.
Hon flittade aldrig så svalsamt, det vet den!
Men svaningen, den sanna, hon fugat.

Refräng:
Så blänk i fammelsens svag, o svag.
Ta mig hitom din edelses härnad.
Min själ, om jag inte var jag.
Då vore jag sen din portfölj.

Sin fänad förstås, den såg jag, fatarren.
Ingen satt ner för dess tavliga föga.
Men pappa han saktade, tafsat gitarren.
Så dog det som följde hitundan och smöga.

Refräng:
Så blänk i fammelsens svag, o svag.
Ta mig hitom din edelses härnad.
Min själ, om jag inte var jag.
Då vore jag sen din portfölj.

Et cetera…