Det är nästan oundvikligt, dessvärre, att man tolkar George Steiners död vid 90 års ålder i ljuset – eller mörkret – av Englands utträde ur en europeisk politisk och kulturell gemenskap. Som kulturkritiker av den gamla centraleuropeiska skolan gjorde Steiner kanske mer än någon annan det kontinentala kulturarvet tillgängligt för en ofta motvillig engelsk publik. Inte minst i hur han utvecklade tankar om läsandets natur och översättningens möjligheter och begränsningar.

Det var därför Steiner blev så föraktad bland många av sina akademiska kollegor. Han kunde för många språk, hans bildning var för djup och bred, hans föreläsningar var så välbesökta att det måste vara något skumt med dem. Han överöstes med hedersbetygelser över hela världen, men på Churchill College i Cambridge fick han aldrig någon lektorstjänst, förblev “bara” en college fellow. Småaktigheten och avundsjukan och instängdheten var så kompakt att man undrar hur han överhuvudtaget stod ut med att stanna kvar.

Jag har läst en hel del av Steiner, han var faktiskt en viktig del av det som man med viss ansträngning kan kalla min intellektuella utveckling, särskilt under 1970- och 80-talen. Även om man stod främmande för mycket – han var helt tondöv vad gäller “teori” och modernare konstuttryck – så blev Steiner den som (bland mycket annat) ledde mig att läsa Paul Celan, som gjorde att jag gav mig på Dante på allvar, och framför allt gav mig en djupare förståelse av Förintelsens alla moraliska och historiska schatteringar.

Hans självbiografiska texter var lika fascinerande. Han skrev bl.a. i ‘Errata: An Examined Life’ (1997) väldigt gripande om hur han växte upp med tre språk flytande – tyska, franska, engelska – men att inget av dem är hans förstaspråk, hans grund att stå på, hans naturliga återvändo när uttrycken sinar och dör ut. Det är en hemlöshet som ligger till grund för mycket av det han skrev.

PS: Jag har ändrat ett par små skönhetsfel i den ursprungliga texten.

PPS: Och hur pompöst låter inte det… Men, jag menar, om man inte kan vara exakt, why bother…?