Sir Roger Scruton har avlidit vid en ålder av 75 år. “Konservativ filosof”, föreläsare på Birkbeck, ordförande i regeringens <checks notes> “Building Better, Building Beautiful Commission”. Yes, well… Kort sammanfattning av hans liv finns i länken.

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men det fanns en debatt om Axess och Johan Lundberg för en massa år sen. Jag skrev om det en del här på bloggen. Jag tyckte, så mycket vänster jag var, att det vore bra med ett kvalificerat konservativt forum, något man kan sätta tänderna i för att lätta på det monologiska svenska debattklimatet. Problemet var att Axess tyckte “konservativt” betydde just folk som Roger Scruton. Eller Theodore Dalrymple, eller Stig Strömholm, och numera Matthew Goodwin, den svängen.

Cheezus, det är sannerligen inte lätt att vara vänster när man har sådant motstånd. Roger Scruton var för mig ett av många exempel varför jag kanske valt fel land att leva i, dvs en kultur där man förhoppningsvis kan utmanas, där man ställs på sin spets och måste försvara sina öppna, toleranta, rättvisa ståndpunkter och inte bara möts av ett likblekt ansikte i kistan, den döda blicken som säger I was right all along, because I’m dead. Jag tvekar alltid innan jag säger det, but fuck it, England har inga intellektuella. Vad värre är, de kanske inte behöver några.

Nu ska Transport for London förbjuda påstigning via bak- och mittdörrarna på de “Nya Routemaster”-bussarna (med undantag rullstolsbundna och barnvagnar via mitten). Detta pga att gratisåkandet på dem är dubbelt så högt som på de andra bussarna, TfL förlorar miljarrrder pundare om året på det.

Det är inte det enda problemet med dessa svindyra, förlustbringande och bedrövligt hoptänkta bussar. Mannen bakom designen är någon jag tror jag nämnt förut, Thomas Heatherwick (“The worst designer in the world”, enligt Owen Hatherley; TH låg bl.a. också bakom den dödfödda Garden Bridge).

De här bussarna är trånga, det är lågt till tak, det finns bara tre fönster man kan öppna på var sida på övre däcket så att det blir svinkallt på vintern och bastu på sommaren, och vindrutan på överdäcket kan man knappt titta ut genom, det är så lågt. Dessutom blir motorerna ofta överhettade så de klappar ihop titt som tätt.

Synd egentligen att London gjorde sig av med sina spårvagnar under tidiga 1900-talet. Här, för övrigt, en annan gammal bloggpost om Londons trafiknät.

PS: Heatherwick ligger ju också bakom en av de mest meningslösa konstruktioner jag någonsin sett, The Vessel i New Yorks Hudson Yards. Someone give that man another hobby…

Tack till Niklas för the heads-up om Undersåkers Charkuterifabrik i Jämtland. Det ser inte dumt ut alls, måste jag säga, inte minst Karlssons blodpudding. Deras produkter finns tydligen att köpa i Stockholm också, nån som prövat?

Och det ser ju artisanal ut så det förslår. Helskägg på killen och allt. I min begränsade erfarenhet av craft charcouteries brukar de ibland skruva upp rökeriet till elva, så att sältan blir ännu sältare. De gillar rökt aningen för mycket, det krävs en varsam hand. Hoppas det funkar här.

På tal om vilket. Jag känner att det börjar bli dags för en charkuterisk inventering i London igen. Det var rätt längesedan sist, mycket nytt har kommit till. Vill bl.a. spåra upp den bästa Reuben sandwich som står att hitta, den har alltid varit en favorit.

Återkommer om detta vad det lider.

Så här i nyårsstiltjen, några fragment ur ett underligt Worddokument som suttit i en mapp på min Dropbox sedan 2015-16 och som jag inte riktigt minns varför jag började på. Jag hittade det under en nylig genomstädning. En del ska jag inte bry mig om att lägga upp, för jag låter lite olycklig – inget fel i det, men det är en olycklighet jag inte längre känner igen. En del annat håller väl för reproduktion, hoppas jag.

+ Slungan vilar på marken mellan pojkens fötter. Den långa dammiga vägen ligger framför honom, hettan är tryckande. Men han rör sig inte ännu. Stenarna måste vara lika stora som hans egen knutna hand. Han tar nu ett par steg framåt, prövar två-tre stycken vid väggrenen, stoppar en av dem i kappsäcken. Så börjar han gå hemåt, utan någon brådska. Efter några minuter ser han sin syster komma emot honom, halvspringande. Han stannar. Hon säger: -“Gå inte hem. Gå tillbaka till gränsen.” I tystnaden som följer förflyter båda deras liv. Han vänder sig om och går tillbaka till gränsen.

+ Förfäras ej, du lilla hoprafsade backlinje. I normala fall kommer bollen aldrig så här långt bak. Spring benen av er, för all del, men spelet sker nästan uteslutande därframme. Domaren blåser bara för att han har en pipa.

+ Parkeringsvakter bär på en sorg som inte går att skriva ut. De vandrar mellan stålvraken, för alltid dömda till denna tyngd och denna orörlighet.

+ En tysk, en fransman, en engelsman och en svensk sitter på ett flygplan som håller på att störta. Gud ger dem var sin sista önskan. –“En jättebratwurst med sauerkraut och thüringisk senap och en jättesejdel med öl och en bayersk bondjänta med jättestora bröst,” säger tysken. –“En liten amuse bouche gjord på ostron och choklad, ett kylt glas santerre, och en flicka ur Operabaletten,” säger fransmannen. –“Cod & chips och mosade ärter, salt och vinäger, en pale ale, och en övermogen tranny från Berwick Street,” säger engelsmannen. –“En tågresa”, säger svensken.

+ Vem tror du att du är, egentligen…? Palestinier. Kopparslagare. Sjukling. Papperstiger. Förvirrad. Alkoholist. Smålänning. En som längtar. Dum. Ofullbordad. Vem…?

+ Rasande bra ruiner. Båda fötterna på jorden.

+ Ungefähr ähnliche Gedichte. Zimmernach. Neinschweiger. Unterheft auszulösen. Darunterzweifel. Kettelstuben. Warumnichtkommunisten. Entlieben. Von Jena, seine Schlappe.

+ En ensamhetskarta över Stor-Stockholm för år 2015 visar klungor av solitärer i Nacka, Flemingsberg, runt Odenplan, vissa delar av Kungsholmen, och Kista. Forskningen har emellertid inte kunnat förklara varför så många, om än inte alla, ensamma människor tycks samlas i klungor, när sunda förnuftet säger att de borde bott förhållandevis jämnt utspritt över hela stadsområdet. Man har spekulerat att det kan ha med närheten till bibliotek eller transportknutpunkter att göra. En grupp forskare på Södertörns högskola har just påbörjat en studie för att utreda frågan. Resultatet väntas ligga färdigt 2019.

+ Tjuvens testamente.

+ I have no wish to be anything other than what I was. Too little has passed under my bridge for me to care about. There is not enough for me to know. Sometimes I have been in love and that is why I have lived for as long as I have. You know no more about me than I do, and I sure as hell don’t know much. That’s what we’re going to have to settle for. It’s over.

En del har roligt med det här att Dracula i en nya tv-serien spelas av den danske skådespelaren Claes Bang. A class bang är förstås ett dunderbra knull, men det väger också ganska jämnt här. Det finns kvinnor i det här landet (jag känner två stycken) som heter Pippa. Så det så.

Jag själv har kallats allt från “Goonaar” till “Gunner” eller “Gooner” (som i Arsenal) till “Gewnar” eller “Gun” och “Günther” och “Gunther”. Och då ska jag inte prata om efternamnet. “Peterson” är enklast att säga om det inte ska skrivas ner. “Pettersson” kräver bokstavering, och tålamod.

Önskar jag hette Bo Ek.

Labours National Executive Committee har idag beslutat att den nya partiledaren efter omröstning kommer att utses 4 april. Jag har just nu, som alla andra antar jag, svårt att tänka mig våren överhuvudtaget, inte ens de första krokustecknen runt den vevan. Att låta det dröja tre månader skänker hela processen något av Brexitsagans oändlighet. En del vill se det, konspiratoriskt, som Corbynisternas utökade chans att sabba Keir Starmers nuvarande ledning i opinionssiffrorna. Vad vet jag. Annat än att giftigheterna på Twitter om praktiskt taget samtliga kandidater är patetiskt och skamligt och förmodligen skadligt i längden för partiets anseende generellt. Men, som jag sa nånstans, Labourpartiets våndor just nu är inte särskilt intressanta för en vän av ordning och rättvisa. Det är Tories man ska hålla ögonen på, och det under mycket längre tid än tre månader.

Ang. världsläget. Jag tror det var journalisten Linda Grant som sa, “Problemet med Mellanöstern är att vår olja råkat hamna under deras sand”.

+ Avd. Pionjär. Bo Winberg är död, 80 år gammal. En legend.

+ Avd. Om-ni-orkar-läsa-det. TS Eliots utlåtande, nu efter preskriptionstidens utgång, om korrespondensen med Emily Hale har än en gång visat vilken småaktig, fåfäng, struntviktig och självupptagen karl han egentligen var. Bortsett från en lysande poet, då’rå.

+ Avd. Trodde-aldrig-jag-skulle-skriva-dessa-fyra-ord. I morgon inväntar jag leveransen av min Lamicall Gooseneck Tablet Holder. Jo, jag vet. Men ändå. Man blir inte yngre.

FUCK OFF, NODDY…!