Och så vidare… +
Categories: Brittiskt allmäntThursday, Jun 13, 2019
Läckert omslag på senaste New Statesman, för att illustrera en debatt som nu tagit fart ordentligt. Länk till Robert Saunders essä (jag tror man kan läsa tre gratisartiklar i månaden på NS) Detta i synnerhet som det nu verkar allt mer troligt att Boris Johnson blir partiledare/premiärminister, hur otroligt det än kan tyckas. Hans rivaler är heller ingen upplyftande samling individer. Tänk er en blandning av Mogens Glistrup och Sten-Åke Cederhök i Ängelholms nyårsamatörrevy. Inte särskilt roligt, alltså.
PS: Showing your age… Referenserna till Mogens Glistrup och Sten-Åke Cederhök placerar mig definitivt i en viss åldersgrupp, men vi vet ju sedan enkäten att majoriteten av läsarna befinner sig vid samma stadium av livsbanan. Till yngre läsare kan jag bara säga, Google the fuckers, then…!
+ Från den oefterhärmliga Sarah Dempster (@Dempster2000):
Things that would be better at running the country than Boris Johnson: 1. whitebait 2. tights stuffed with newspaper 3. gas 4. moustache on plinth 5. ASDA Smart Price Minced Beef & Onions (98p) 6. the A47 7. mollusc 8. scalp on doily 9. marrowfat peas in centrifuge 10. duck’s memory of war 11. Wickes Corrugated Flexible Conduit 20mm x 5m 12. yam
June 16th, 2019 at 1:15 am
En fast punkt när allt förflyktigas: lightvänsterns lamentationer om hur mycket bättre gårdagens konservativa var än dagens. 2050 kommer någon New Statesman-skribent född igår att tala med värme om Boris Johnson. (Den som inte tror mig bör notera nostalgin inför såväl Thatcher som Enoch Powell.)
June 16th, 2019 at 8:08 am
Jag tror ev. nostalgier för Thatcher eller Powell är definitiva niche-aktiviteter, för det första… Men jag undrar också om inte konservatismens kris är mer definitiv, skarpare i konturerna, den här gången. Titta på två av deras viktigaste constituencies, partimedlemmar och näringslivet. Medlemsantalet har aldrig varit lägre och äldre än det är nu (fler donationer till partiet kommer som bekant från de döda, testamentariskt, än från de levande). Och partiet har inte vunnit egen majoritet i allmänna val sedan 80-talet. Sedan Brexit bröt ut har man också fjärmat sig från näringslivet på ett ganska dramatiskt sätt (emblematiserat i Boris Johnsons kommentar “Fuck business!”), vilket avspeglar sig i både sjunkande donationer och öppet motstånd (från CBI och många andra) mot deras Brexitpolitik. Jo, Thatcher vände upp och mer på mycket av den traditionella konservatismen som föregått henne, men hon hade ett stort medlemsantal med sig, vann tre allmänna val i rad, och blev näringslivets (särskilt finanskapitalismens) kuttersmycke. De två “benen” har praktiskt taget försvunnit idag. Lägg till allt detta den grundläggande frågan om Unionens fortlevnad i nuvarande form, vilket ju Thatchers arvtagare idag är militant likgiltiga inför. En sådan inställning bland Tories hade varit otänkbar för bara ett par decennier sedan.
June 18th, 2019 at 8:54 am
Ett annat perspektiv på Tories utveckling de senaste årtiondena… “revolutionen äter sina barn”. Det finns inte längre någon kollektiv handlingsförmåga:
https://stumblingandmumbling.typepad.com/stumbling_and_mumbling/2019/05/the-tories-structural-weakness.html
June 18th, 2019 at 9:05 am
Mycket bra artikel! Tack!
July 5th, 2019 at 5:15 pm
Mer på temat: https://www.economist.com/leaders/2019/07/04/the-global-crisis-in-conservatism
July 5th, 2019 at 5:39 pm
Ja, läste den! Från auktoritativt håll, dessutom…