Eller vintage crime. Brott som egentligen inte finns längre. Här är en ganska rolig lista jag hittade. Amusers, till exempel, kastade snus i ögonen på folk innan de rånade dem. Och så finns det brott som visserligen förekommer då och då men känns väldigt retro. The Hatton Garden heist för nästan exakt fyra år sedan var ett sådant, inte bara för att förövarna var gamla överlevare från 60-talet utan att deras metodik tycktes så gammalmodig: borra sig igenom väggar och sådant.

Det visade sig i morse att jag själv varit med om ett slags retrobrott, om än ytterst perifert. Min kompis Harry har under senaste halvåret haft lådor med vin till salu, ett utmärkt portugisiskt rödvin till ett mer än överkomligt pris. Var lådorna kom ifrån frågade jag aldrig – man vill ju inte vara oartig – men sedan några veckor tillbaka har det sinat i lagret. I morse stötte jag på Harry när jag köpte tidningen. “Any news?” frågade jag. “Nah” sa han och skakade på huvudet. “It was a long firm. Like the fucking fifties…”

Long firm är mycket riktigt ganska ovanligt nu för tiden. För det första krävs en viss investering, säg 20,000 pund. Med dessa köper man in sina viner och betalar leverantören punktligt. Man kanske t.o.m. gör det en gång till, och betalar lika punktligt. När man så etablerat sin pålitlighet köper man vin för 50,000 pund, fast på krita. Så schappar man med vinsten från de första omgångarna, säljer av vinet på annat håll och lägger vinsten på vinsten, and Bob’s your uncle.

“Ah well” sa jag. “It was good while it lasted”. Vilket man skulle kunna säga om femtiotalet också, i och för sig.