Nu när Brexit äntligen inte är över – inte på långa vägar – skulle jag vilja ta tillfället att lägga fram sex nya bestämmelser och lagar som jag tänkte genomföra här i vad som varit mitt hemland i ett antal decennier. Bara så att vi inte hamnar i den här jävla soppan igen. Och jag gör det med all den expertise som folk fått så nog av, all den liberal metropolitan elitism jag hoppas jag besitter, all den queue-jumping självrättfärdighet jag som EU-medborgare kan uppamma.

Och, nej, jag kräver inga tack. Det är det minsta jag kan göra. You’re welcome.

(1) Förbud för alla invandrare att lämna landet, inte ens på semester. Jag har stött på många, främst EU-medborgare, som tänker lämna England för att de ”inte känner igen det här landet längre”. Så kan det ju inte få fortsätta. Min bestämmelse går ut på att vi just därför är lagligt bundna att stanna kvar. Vi får helt enkelt inte lämna engelsmännen ensamma med engelsmännen. Då går det ju som det går.

(2) Gör det obligatoriskt för alla engelsmän att lära sig ett andra språk. Sextiotvå procent av britterna behärskar enbart sitt modersmål. Problemet är att de älskar sitt språk så mycket att de aldrig brytt sig om att lära sig det. Jag tror det var Wodehouse som sa att den mest allvarsamma, charmerande idioti man kan se är en engelsmans uppsyn just som han ska till att säga något på ett främmande språk. Vi har alla sett det och det är vår plikt att avskaffa den idiotin.

(3) Upphäv privatskolornas välgörenhetsstatus för de 7 procenten och använd skatteintäkterna till att förbättra de kommunala skolorna för de 93 procenten. Inte bara av jämlikhetsskäl. Det är för deras egen skull, av ren barmhärtighet. Privatskolorna producerar bevisligen djupt inadekvata människor med grava psykologiska defekter och hisnande kunskapsbrister. Det har helt enkelt blivit vår medmänskliga uppgift att hjälpa dem, framför allt att göra sig av med ovanan att regera över oss.  

(4) Obligatorisk grundkurs i Irlands historia för nyutnämnda Nordirlandsministrar. ”Jag ska villigt erkänna att jag när jag fick det här jobbet […] förstod jag inte att när det är val i Nordirland, till exempel, så röstar inte nationalister på unionisterna, och vice versa” – Karen Bradley, september 2018. Det där med ”vice versa” är något jag särskilt vill uppmuntra med min nya lagstiftning. Insikten att ”det fungerar åt båda hållen” är ovärderlig.  

(5) Umgås med dina fobier! Ett av de lagstiftade inträdeskraven för medlemskap i Labour eller Konservativa partiet är (för engelska infödingar) att under ett förberedande år umgås en gång varje vecka med judar resp. muslimer. Det kommer att ske i organiserad form av t.ex. middagar man lagar för varandra: inget fläskkött åt ena hållet, inte för starkt kryddat åt andra hållet (se ovan); plus allmän Linggymnastik tillsammans i närmaste park; samt att man berättar åtminstone två garanterat roliga vitsar för varandra varje vecka.

(6) Sluta älska förlora (i folkmun även kallat ”Fintan O’Toole-lagen”). De nya bestämmelserna säger att allt som luktar Dunkirk, Charge of the Light Brigade, Brexit, osv, aldrig mer får omnämnas annat än i skamset skuggade fotnoter i den nationella historien. I stället ska framhävas saker som den allmänna sjukvården, evolutionsteorin och Spencer Davis Group. Eller med andra ord: Get a fucking grip!