Min nya och mycket trevliga bekantskap Olle Katz från Göteborg (vi har gemensamma vänner där) har en fascinerande slags upptäcktsresor på sitt pensionerade schema. Ungefär vart tredje år tar han sig en månad i en utrikes stad i akt och mening att upptäcka, lära känna, ta pulsen, vara nyfiken, se och höra och känna. Han har under föregående år avverkat New York och Paris, och denna februari har han varit i London. Han har nu lagt ut sin dagbok från vistelsen på sin blogg, mycket läsvärt. Glädjande nog hade han en del nytta av min bok, och det är ju alltid intressant att se staden med andras ögon. Och det där med att ta sig en hel månad någon annanstans har blivit en väldigt lockande tanke för mig. Var då, i så fall? New York har jag aldrig varit i, så den står nog högt på listan. Men också Aten. Och Prag. Inte Berlin (för trendigt). Inte Lissabon (för trendigt). Kanske inte heller Paris (för “nära”, i alla avseenden). Stockholm? Oooooh, I don’t know… Warzawa kan jag också tänka mig. Och Shanghai.

Hur som helst: tillbaka till London år 1888…

Labour kommer enligt Corbyn att ställa sig bakom en andra folkomröstning. Guardians liverapportering här. Jag ska inte kommentera så mycket mer just nu, är mitt uppe i ett annat århundrade (när allting var mycket enklare). Men återkommer kanske.

+ Jag menar, bara tre snabba frågor: (1) Är stanna-kvar-i-EU-alternativet med i frågan? (2) Kan en 2:a omröstning ta sig genom parlamentet överhuvudtaget? (3) Kommer det att bli en folklig Brexit-röst igen?

+ En hel del förvirring just nu. Verkar som Labour kommer att backa enbart sin egen version av 2:a folkomröstningen. Återkommer när dammet lagt sig.

+ Svaret på (1) tycks vara ja.

Detta skriver den vanligtvis kloke Matthew Parris om Theresa May i dagens Times.

Tack till Håkan för the heads-up. Ord&Bild har en serie kallad ‘Digitalt jubileumsbibliotek’ varav n:r 3 är redigerad av Mattias Hagberg och innehåller en essä jag skrev 1991 1990, ‘Slumpens långa arm’, om konspirationsteorier. Jag höll på med sådant i den vevan, bl.a. också en engelsk version i form av en radiodokumentär för BBC Radio 3, ‘Cock-up or Conspiracy’ (pdf)

När jag ögnade igenom essän just nu tänkte jag att den naturligtvis skulle sett helt annorlunda ut idag. En hel dimension – internet – fattas ju. Men ändå tycker jag mycket av resonemanget fortfarande gäller. Här är frågan: är det en grad- eller väsensskillnad? Har internet förändrat konspirationsteoriernas själva natur eller har det bara förstorat och fördjupat vad där redan fanns? Svar inlämnas senast fredag e.m.

De andra essäerna i urvalet ser också mycket läsvärda ut.

Sju parlamentsledamöter i Labour har lämnat partiet och bildat The Independent Group. Läs om det överallt i brittisk press. Min tolkning är att det är både oväsentligt och väsentligt. Det kommer inte att göra någon som helst skillnad vad gäller den förestående Brexitkatastrofen. Det kommer å andra sidan att representera början på slutet för tvåpartisystemet. På 1950-talet röstade 97% av väljarna på ett av de två stora partierna. I dag är siffran nere på 50+%. Det är sällan ett parti fått full majoritet sedan 1970-talet. Systemet håller på att kollapsa. Storbritannien håller på att kollapsa. Var är en Tage Erlander när man behöver honom?

Har nu efter ett par dagar upptäckt att det faktiskt är rätt skoj att översätta! En kombination av att skriva uppsats och lösa korsord utan facit. Det förra i den meningen att frågeställningen är i förväg fastlagd, det senare i att det finns ett nära nog oändligt antal möjliga lösningar.

Jag hade i bakhuvudet tanken att det här hantverket också skulle ge mig vissa ledtrådar (tekniska, prosodiska) om ett par framtida romanprojekt jag sitter och ruvar på. Och det är precis vad som håller på att hända. Väldigt lärorikt.

Detta bortsett från att man också lär sig massa nytt, inte minst om irländsk engelska i det här fallet. Långt bak i minnet hade jag hört ordet “streel” förut, men inte “dreeping”. Det är korsordsmänniskan i mig som bara tackar och tar emot.

Jag kommer säkert att be om råd av min suveränt kunniga läsekrets vid flera tillfällen framöver, men ska be att få börja med detta. Svenska Wiki hjälper inte, men finns det någonstans en lista över äldre (förra sekelskiftet, säg) svenska uttryck för människotyper ur den alternativa/undre världen, som exempelvis “kladdmånsar”,  “puttefnasker”, “nattfjärilar”, “stjärtgossar” och så vidare. Vore hemskt hjälpsamt.

Eller med andra ord, enhörningen har landat. Slutkorret till översättningen ligger sedan en timme tillbaka och vibrerar förväntansfullt i min Dropbox. The moment has arrived. Nä, men det ska bli roligt och intressant. Det var nästan trettio år sedan jag senast översatte en bok.

Men det innebär, som jag antytt tidigare, att det kommer att blir relativt tyst här, heltidsjobb som det är. Så tror jag det blir i alla fall. Jag behöver ju komma upp till ytan allt som oftast, men vänta er inga längre drapor. Drönarkoordinater, kanske. En god korv. En vits aller två.

“What did the policeman say to his tummy?”
“I don’t know”
“You’re under a vest”

Som den, till exempel.

Riktigt ordentligt sjumilaroligt att min gamle vän Frank Perry i kväll vann The Bernard Shaw Prize 2019 för sin översättning av Lina Wolffs roman ‘Bret Easton Ellis och de andra hundarna’. Helt och hållet välförtjänt, han är en enastående översättare. Frank är på sätt och vis bättre på svenska än jag är, i den meningen att han via det engelska verktyget ser saker i svenskan jag inte sett: färgnyanser, tonskiftningar, ekon. Men så är det ju också med alla bra översättare. (Det lite vingliga fotot är mitt, för övrigt)

Jag tog ut en årsprenumeration på Magasinet Filter i höstas och fick mitt andra nummer idag. Som jag bara bläddrat i ännu. Jag gillar ju tidskrifter, så ungefär vid samma tid prenumererade jag också på den nylanserade Tribune Magazine. Fast ingen av dem båda övertygar riktigt, så här långt i alla fall. Den senare hämmas av en ganska rörig textlayout och ett antal tunga och dötrista (men tydligen obligatoriska) texter av ledande Labourpolitiker och fackföreningsbasar. Däremot har den ganska livliga och bra kultur- och debattdelar mot slutet, den förra redigerad av Owen Hatherley som jag nämnt många gånger förut.

Filters långa reportage är ju oftast utmärkta och välbehövda (jag har läst en del av de tidigare online) Kanske de är lite väl inspårade på den där New Yorker-stilen där längden i sig tycks vara dygdemönster, men lätt blir något där man till slut bara skummar långa bitar av texten – för man vet ändå vad där står… Likadant delar den, rent layoutmässigt, med många andra tidskrifter numera det där med att annonser ser ut som editorial och tvärtom. Inget fel i det, kanske, men jag vänjer mig nog inte. Till fördelarna hör att de skriver om (svenska) människor jag sällan eller aldrig hört talas om förut, och nya bekantskaper är ju alltid trevligt.

Nej, jag sitter inte och rullar tummarna precis, jag har en hel del att göra. Men jag har fortfarande inte fått manus till översättningen jag tagit mig an. Så några minuter här och var går att spendera på lite hejsan-tjosan (se tidigare poster, för jösse namn…)

Och så det ju helg…

Jag vill veta ortsnamn – länder, städer, distrikt, bukter, halvöar, öar, geografiska termer, vad det nu är – som har med människor-som-människor att göra. Våra fysiska uppenbarelser. De vi är i världen. Här är mina första bidrag.

Handen – en söderförort i Stockholm.

Barnet – en kommun i norra London.

Berömdast av alla kanske: Scunthorpe, i Lincolnshire.

Och så förstås dess tvillingort, ändstationen för Piccadilly Line: Cockfosters.

Huvudstad – denna, till exempel…

Näsby – en socken i Småland.

Fotskäl – en småby i Marks kommun (tack Kjell Wigers!)

Chesterfield – i Derbyshire.

Shitholes – Afrika, El Salvador, Haiti (tack Donald Trump!)