WTF! Kan nån förklara det här?
Categories: UncategorizedWednesday, Oct 17, 2018
H/t @simongerman600. Jag menar, även om siffrorna inte är exakta så måste det ju peka på nån slags trend. Hur hamnade vi här? Finland??
October 17th, 2018 at 10:32 pm
Bergslagen och bruksmiljöerna där är rätt hårda i attityd. Kent från Eskilstuna, Sabaton från Borlänge osv. Och obefintligt solljus runt vintersolståndet med max sex timmars ljus om dagen på de breddgraderna. Det är den förklaringen jag snabbt kan komma på (lägg märke till att även om Danmark är lägst i relativa tal i Norden är det ändock högre än Tyskland, och Köpenhamn är på samma breddgrad som Edinburgh/Glasgow “up north” inom Storbrittanien)
October 18th, 2018 at 8:16 am
Visst, den tuffa och hårda nordiska miljön gör sitt till – men att t ex Ryssland bara skulle ha 22 metalband och Turkiet 6 (!) är naturligtvis rena nyset. 🙂
Det handlar också om nätets speciella demografi. Norden (och i synnerhet Sverige) brukar hamna högt i sådana här “subculture polls” eftersom vi ständigt kommunicerar aktivt med det engelskspråkiga internet i mycket högre grad än t ex polacker, georgier, pakistanier och ryssar. Våra metal-/hårdrockband blir snabbt synliga för folket på engelska och amerikanska metal-communities eftersom svenska band och fans är orienterade åt det hållet. Medan de flesta ryska och ukrainska metalband gissningsvis struntar i att kommunicera med “Zapad”, den västliga världen: de är fokuserade på hemlandet.
October 18th, 2018 at 9:47 am
Eller ja, siffrorna var visst per miljon invånare. Men jag tror ändå att svenskars och nordmäns täta kontakter med engelskspråkiga sajter och musik-communities är en viktig delförklaring här.
October 18th, 2018 at 10:52 am
Sverige ligger högt upp i allt som har med musik att göra (runt #3 globalt i absoluta exportsiffror, #1 per capita), så att det finns en jäkla massa metallband är inte konstigare än att det finns en jäkla massa andra band och musiker och låtskrivare och producenter (musikskolor, folk har råd att köpa grejer, lång tradition, folk listade ut hur resten av världen funkade med abba/roxette/ace-of-base, eurovision, etc)
Dessutom spelar alla metallmusiker i minst åtta band, vilket blåser upp siffrorna en smula 🙂
Och du som göteborgare borde väl ha i alla fall lite koll, “melodisk dödsmetall” är ju i praktiken en göteborgsk uppfinning 😀
October 18th, 2018 at 11:11 am
“Melodisk dödsmetall”…?! Vill helst inte försöka tänka mig vad omelodisk dödsmetall skulle låta som…
October 18th, 2018 at 11:46 am
Hittade en gång Buñuels “Mordängeln” på en internethubb för finska dödsmetallare. Rätt oväntat. God filmsmak har de också… 😉
October 19th, 2018 at 12:59 am
Men alltså, det här med metal är ju inte svårt — du börjar runt 1970 i UK med tung hårdrock (zeppelin, sabbath, purple), sen mot mitten av 70-talet droppar du bluesbitarna och sen kollapsar UK och reaktionen blir dels punk, dels “new wave of British heavy metal” (NWOBHM), och sen korsar du atlanten och blandar de hårdaste formerna av punk med metal och får thrash metal och sen korsar du atlanten igen, stämmer ner gitarrerna och bankar hårdare på trummorna och får death metal, och sen blandar du in ett rejält mått NWOBHM igen och får melodisk dödsmetall.
Och då är vi i Göteborg i början av 90-talet, och At The Gates återvänder hem efter en misslyckad europa-turné, blir räddade ekonomiskt av sitt nya skivbolag, och tackar för det genom att gå in i Studio Fredman och spela in vad som skulle bli en milstolpe i metalhistorien, den ytterst inflytelserika “Slaughter of the Soul”: https://youtu.be/jxtlVbB3ppg
October 19th, 2018 at 7:28 am
Wow! En hel pocket history of Metal! Imponerande, tack!
October 19th, 2018 at 7:41 am
Men, en undran till ur min okunskap: är det inte dödsmetall som har rykte om sig att ha med en massa nassebagage, i symboler och texter… uppstod alltså den “politiska” aspekten just med dödsmetallen (och i så fall varför), eller fanns den tidigare?
October 19th, 2018 at 8:08 am
Nej, inte dödsmetall, det är nog vissa avarter av black metal och dito doom metal du tänker på. Politisk black metal, inte minst på sina håll i Östeuropa.
Från jazz till proto-death metal på motorvägen: https://www.youtube.com/watch?v=vGWfDkx4zyY Som någon skrev i en kommentar “the guy is badass on so many levels”. 🙂
October 19th, 2018 at 9:28 am
Det där var dom första tjugo åren, och jag skippade viktiga bitar som black metal (där man som Magnus säger kan hitta väldigt suspekt folk, men också musikaliska element som blivit mycket inflytelserika på senare år, “blackened” går numera att sätta framför valfri genre och folk vet exakt vad du menar) och pinsamheter som glam metal och tysk power metal och vad det nu är holländarna sysslar med.
Och sen dess har det ju hänt hur mycket som helst. Får ta det nån annan dag 🙂
October 19th, 2018 at 9:39 am
Fast ok, kan väl avrunda den här tråden med lite kawaii metal:
https://youtu.be/WIKqgE4BwAY
(från Japan, förstås, med blott 15 metalband/miljoner invånare, men dom har också Boris och Violent Magic Orchestra/Vampillia och det räcker långt).
October 19th, 2018 at 9:55 am
Det här är ju också ett paradexempel på det jag skriver mot slutet av musikkapitlet i Londonboken, dvs genreupplösningen: popmusikens tendens mot självreferens “yttrar sig i den oöverblickbara mängd minigenrer som uppstått sedan 1980-talet… NerdCore, Rapcore, Ghettotech, osv … och alla verkar de i första hand definiera sig gentemot sin närmast liggande genregranne. När eklekticismen hällde ner influenser i tratten och fick ut en hybrid i andra ändan verkar nutida popmusik ha vänt tratten upp och ned”…
October 20th, 2018 at 1:55 pm
Du får det att låta som om det bara finns plats för en eklektiker och en hybrid åt gången 😀
October 20th, 2018 at 2:54 pm
Ack, om det bara var så lätt…! Påminner om den där skämtteckningen jag la upp för en tid sedan, “Thus, the Yardbirds begat Cream, etc..” http://www.pressyltaredux.com/2017/08/jag-om-nagra-ar/