Gammalsvenska igen
Categories: SpråkMonday, Aug 6, 2018
Nu har jag mer eller mindre läst igenom det jag behöver av 30- och 40-talsböckerna jag nämnt förut. Det är för övrigt Gustaf Ericsson igen, jag jobbar på uppdateringen av ‘Mannen som kom tillbaka från de döda’; mer detaljer om detta senare. Dock, Ericsson – och förmodligen andra – hade några språkliga egenheter på den tiden.
Man förkortade “eventuell/a/t” inte som “ev.” utan som “event.” Jag tror aldrig jag sett detta förut.
Man särskrev inte “så småningom”, utan det blir “såsmåningom”.
Och så ordet “förbrytare”. Används det överhuvudtaget idag? Ericsson applicerar det, med all retorisk kraft han kan uppamma, på alla slags människor från diverse skumma typer han mötte under sina luffarresor i Amerika på tjugotalet, ända till de mäktiga (oftast judiska) intressen som fick Ivar Kreuger på fall och som tjänade storkovan på Sveriges vacklande neutralitet under kriget.
Om jag har rätt i att “förbrytare” mer eller mindre försvunnit från allmänt språkbruk, tal som skrift, beror det på en kulturell förändring i synen på kriminalitet, och/eller en annan slags retorik numera, t.ex. vad gäller alla de olagligheter som begås i den högre finanssfären, osv. När såg ni senast ordet “förbrytare” i skrift?
August 6th, 2018 at 8:16 pm
Ingenstans. Utom i den danska tv-serien Forbrydelsen. Som på svenska blev Brottet.
August 6th, 2018 at 8:22 pm
Tänkte väl det.
August 7th, 2018 at 11:44 am
Jodå, visst förekommer det, oftast i sammansättningen “krigsförbrytare”. Också om personer man inte tycker om på Twitter. För det mesta ersatt dock av ordet “brottsling”.
August 7th, 2018 at 1:15 pm
Det är sant, i “krigsförbrytare” förekommer det fortfarande. På Twitter har jag aldrig sett det, men det kan ju också bero på att jag inte följer några svenska Twitterkonton.
August 7th, 2018 at 8:32 pm
Jag saknar det gamla fina ordet förbrytarfysionomi!
August 7th, 2018 at 11:39 pm
“Fusk”: Krigsförbrytare förekommer i sammanhang där ett land/flera länder brutit mot internationell rätt. Förbrytare i vanlig grådaskig mening förekommer inte. Jag har heller aldrig sett det på twitter, trots att jag interagerar med många (svenskar) där.
August 8th, 2018 at 8:03 am
Exakt, Niklas! Det är precis sånt som Ericsson svänger sig med.
August 8th, 2018 at 10:51 am
Enligt lite slumpvisa google-sokningar sa anvands ordet sporadiskt i svenska media, aven i nutid. Pa twitter mest sedvanligt upprorda SDare, samt Stig-Bjorn Ljunggren.
August 8th, 2018 at 11:18 am
Quelle surprise!
August 9th, 2018 at 4:38 am
Det handlar nog om en annan slags retorik idag. I sin rena form är ordet ovanligt, men sammansättningar som krigsförbrytare, sexförbrytare osv lever ett friskt liv. Dessutom den roliga specialaren “förbrytarmänniskan” som kan syfta både på Cesare Lombrosos teorier och på personer med kromosom-uppsättningen XYY, vilka länge har spekulerats i äga en särskild tendens till brott.
August 9th, 2018 at 4:32 pm
Är det intesåenkeöt att man låter som Biffen eller Bananen om man säger förbrytare?
August 9th, 2018 at 4:35 pm
Exactamente! Gustaf Ericsson är en slags Biffen och Bananen, with added fascism
August 10th, 2018 at 5:07 am
Misslýckat gripande ur en bok av den unge Sven Wernström med den underbara titeln “Arrestera Tryckfelsnisse!”. Tage, runt 19-20 år, har fått ett tips av sin kompis om en kriminell liga uppe i Dalarna och anländer på plats, men vet varken exakt vilka personer det rör sig om eller vilken slags brott det är (det visar sig till slut handla om förfalskning av ransoneringskort):
“Halt! Jag anhåller er för förbrytelser!” ropade Tage.
“Varå för förbrytelser?” svarade mannen på cykeln.
“För förbrytelser…” svarade Tage, men tänkte “sablar att han inte skrev vilken slags brottslighet det handlar om…”
“Ni är en skurk!” försökte han desperat.
“Och du är ingen riktig polis” hånskrattade Jonsson.
🙂