Tomma tunnor, osv…
Categories: Brittiskt allmänt, KulturelltTuesday, Jun 19, 2018
Jag åkte alltså ner och tittade på Christos ‘The London Mastaba’ på The Serpentine. Sju och ett halvt tusen oljefat i form av en uråldrig mesopotamisk gravbyggnad. Jag trodde jag skulle få intrycket, liksom, “gloriöst koko-banana, men ändå bara koko-banana”. Det blev faktiskt inte ens det. Den är för det första rätt mycket mindre än jag hade trott. Sedan blev “So what?”-feelingen allt starkare ju mer jag tittade på den. Jag tyckte det var oerhört spännande när han paketerade in Reichstag i Berlin: frågorna och replikerna och bilderna hopade sig. Men här? Tystnad. Alldeles bakom ryggen på mig här ligger ju också ‘Diana Memorial Fountain’, en slags rännsten med ambitioner. Men jag ska inte göra några jämförelser mellan de två.
För övrigt var det här nog första gången på 25-30 år jag satt foten i Hyde Park. Jag har kört bil genom den många gånger, men inte gått omkring där sedan någon utomhuskonsert med jag-minns-inte-vem-det-var, fast måste ha varit tidigt åttiotal.
June 19th, 2018 at 7:07 pm
Jag tyckte om den där enorma “fence”-grejen i vitt tyg som han körde milsvitt genom Texas eller Arizona eller vardetnuvar. Men sen är det ju med konceptkonsten som med allt annat; den kör ner sig i sina hjulspår. Plötsligt är det tomt. Men konstmaskineriet består.
June 19th, 2018 at 7:11 pm
En så god recension man kan önska sig, Gabrielle…!
June 19th, 2018 at 10:28 pm
Lite besviken over att den ar ihalig:
http://www.christojeanneclaude.net/projects/the-london-mastaba?images=construction
(fast som vanligt ar hans dokumentation och konstruktionsarbetet minst lika intressant som slutresultatet, vilket val iofs ar lite av iden…)
June 20th, 2018 at 7:13 am
Är den?! Ja, iofs, annars skulle den väl vilat på botten, snarare än varit “förankrad” vid den. Serpetine är ju väldigt grund, bara nån meter eller så…