Hjälp!
Wednesday, May 9, 2018
Nu när jag tittar in på topplistor som Bokustoppen då och då så slås man ju av mängden självhjälpsböcker de innehåller, in emellan deckare och Lena Andersson. Det är “Hur man förstår världen” hit och “Ät dig till en sexig åldring” dit… Är detta något relativt nytt, eller? Och vad kommer det sig? Vi kanske känner oss särskilt hjälplösa just nu.
Om man tittar på Storbritannien så är det, som nästan alltid, memoarer och biografier som dominerar. Vilket också det säger en hel del. Det händer ofta att man introducerar utländska författarskap genom att först och främst ge ut en biografi, för det är bara när man tillägnat sig The Life som man kan ta sig an The Work.
Med andra ord, det första man måste fråga är inte “Hur/vad/varför skriver du?” utan “Vad är du för en jävla typ, då?”
May 10th, 2018 at 6:50 am
Självhjälpsböcker är nog en genre som funnits länge, men som bara ökar i omfattning när privatiseringar leder till att alla problem blir privata, inte samhälleliga. Hjälpe sig den som kan…
På Bokus topplista för samhälle&politik ligger du för övrigt på en hedrande tiondeplats, före storheter som Göran Greider, Simon Sebag Montefiore och Alan Bryman (som är kurslitteratur på flera håll) och naturligtvis före Ann Heberlein och Tino Sanandaji….
May 10th, 2018 at 7:32 am
Mina tankar gick också kring det där med att samhällsproblem blir privata, men det gäller ju i de flesta “västerländska liberala demokratier” nu för tiden, i nyliberalismens kölvatten, inkluderat UK. Det är möjligt självhjälpsböckerna ökat i försäljning här också, men enligt de topplistor jag sett inte alls lika markant som i Sverige.