“I took on the sins of everybody, of a generation, really” – C Keeler

Christine Keeler, som just gått bort, och Mandy Rice-Davis var väl de enda som behöll sin värdighet intakt under åren som följde på Profumo-affären. Möjligtvis bortsett från John Profumo själv, som spenderade resten av sina dagar med välgörenhetsarbete i East End. Etablissemanget kom ut ur alltihop med solkiga slipsar, uppknäppta gylfar och juridiskt halvsmart formulerade ursäkter (varför låter det så bekant?!). En av de värsta skurkarna var den inkontinenta knähunden Lord Denning som skrev en vitkalkad rapport i vilken ingenting märkvärdigt hade skett, och som lade all skulden på stackars Stephen Ward, som tog livet av sig. Hela affären tog död på konservativa partiet i över ett decennium framöver, och var en av många faktorer varför the Sixties blev swinging. (Mer detaljer följer i Londonboken!)

PS: Det var Denning som en gång sa, apropå Birmingham Six: “It is better that some innocent men remain in jail than that the integrity of the English judicial system be impugned.”