Jonathan Swift och ‘Stella’ – Esther Johnson – som de skulle sett ut om en ny forensic reconstruction av skeletten kan gälla. Alltid skrattet nära till hands. Sant eller ej, jag gillar resultatet, så har jag alltid sett dem, men jag har f.n. ingen källa jag kan länka till, det kommer.
“I took on the sins of everybody, of a generation, really” – C Keeler
Christine Keeler, som just gått bort, och Mandy Rice-Davis var väl de enda som behöll sin värdighet intakt under åren som följde på Profumo-affären. Möjligtvis bortsett från John Profumo själv, som spenderade resten av sina dagar med välgörenhetsarbete i East End. Etablissemanget kom ut ur alltihop med solkiga slipsar, uppknäppta gylfar och juridiskt halvsmart formulerade ursäkter (varför låter det så bekant?!). En av de värsta skurkarna var den inkontinenta knähunden Lord Denning som skrev en vitkalkad rapport i vilken ingenting märkvärdigt hade skett, och som lade all skulden på stackars Stephen Ward, som tog livet av sig. Hela affären tog död på konservativa partiet i över ett decennium framöver, och var en av många faktorer varför the Sixties blev swinging. (Mer detaljer följer i Londonboken!)
PS: Det var Denning som en gång sa, apropå Birmingham Six: “It is better that some innocent men remain in jail than that the integrity of the English judicial system be impugned.”
…den 26/27 februari 2018 så kom till London och delta i världens största demonstration! Trump kommer till London, inte på statsbesök utan för att inviga USA:s nya ambassad i Nine Elms. Det här är en “kompromiss” med ett av May idiotiskt utlovat statsbesök, som blivit omöjligt efter helgens händelser med Britain First och allt det. Det kommer att bli maffe! Efteråt tar vi en drink på min local, och sen går vi ut och kravallar. Alternativt går hem och lägger oss.
På papperet ser det ut som England fått en relativt lätt kvalgrupp i VM. Men vi vet alla vad papper är värt. Det förhåller ju sig så i VM-sammanhang att pappersversionen är något vi sedan årtionden tillbaka lärt oss att bortse från, ofta med ett fnys av förakt.
För att demonstrera mina något kusliga insikter om framtiden lägger jag redan nu upp sanningen om hur det kommer att gå. Välkomna att återbesöka den här posten när mina insikter – med en något västgötaklimaktisk duns – blivit bekräftade nästa sommar.
Det blir 1-1 mot de lejonhjärtade VM-debutanterna Panama. Sedvanligt ramaskri i press och media, på pubar och i gathörnen. De måste nu vinna mot Tunisien, vilket de också gör, med 2-0, som förra gången. Hoppet återtänt.
Ödesmatchen spelas mot Belgien i Kaliningrad. England förlorar stort, med 3-1, eller möjligen 4-1, glaskulan är lite suddig just här. Poängmatematiken säger att England inte går vidare. Ett flertal av spelarna söker omedelbar asyl i EU.
Vill ni veta något mer om framtiden så säg bara till.
