Coates om Trump
Categories: UncategorizedFriday, Sep 8, 2017
Om ni inte redan läst den så avundas jag er. Ta-Nehisi Coates essä om Trump i The Atlantic, ‘The First White President‘, är det bästa jag läst i frågan, fullkomligt lysande, klargörande, knivskarpt. Läs den nu! Innan det är för sent.
September 9th, 2017 at 2:01 pm
Det finns sedan ett antal år tillbaka en skolbildning om samhällens utveckling som försöker ta ett bredare perspektiv, där tävlan mellan elitgrupper ges stort utrymme (cliodynamik) för samhällets utfall. Tänk på att det var en Yale Law-school utbildad (antalet utbildade jurister per capita har exploderat de senaste årtiondena i stort sett hela västvärlden) mot en miljardär (även den grupperingen har ökat per capita) som tävlade:
” But most social scientists and political commentators tend to focus on a particular slice of the problem. It’s not broadly appreciated that these developments are all interconnected. Our society is a system in which different parts affect each other, often in unexpected ways.
[…]Elite overproduction generally leads to more intra-elite competition that gradually undermines the spirit of cooperation, which is followed by ideological polarization and fragmentation of the political class. This happens because the more contenders there are, the more of them end up on the losing side. A large class of disgruntled elite-wannabes, often well-educated and highly capable, has been denied access to elite positions.” [Not: Gäller inte minst Brexit-UK där Leave-sidan stöttats upp av ny/rika (Farage, BoJo) som tycker sig stå utanför den etablerade makten. För att inte tala om ett antal SD:are i Sverige… ]
[…] “Because it’s a scientific theory, we also need to understand the limitations of what it can forecast. Cliodynamics is about broad social trends and deep structural causes of these developments. It did not predict that Donald Trump would become the American President in 2016. But it did predict rising social and political instability. And, unless something is done, instability will continue to rise.”
http://peterturchin.com/cliodynamica/the-presidential-election-of-2016-through-the-lens-of-cliodynamics/
September 9th, 2017 at 6:44 pm
Tänkvärt inlägg av Malghult, sedan tror jag att en annan (och delvis besläktad) aspekt är specialiseringsraseriet. De högre akademiska utbildningarna idag siktar nästan enbart på specialisering, karriär förväntas man göra genom att bli expert på något område – och dessa områden blir mindre och mindre, ibland som knappnålshuvuden. Även om det talas om behovet av generalister, mångkunnighet och tvärvetenskap är det inget som ger karriärpoäng eller ens förbereds av de flesta högskolor, eller av myndigheter, industriföretag osv när folk kommer ut och börjar jobba där..
För att lansera sig själva måste folk alltså ofta dels försöka bli experter (på något fackområde, eller något som mest bara existerar i ideologin), dels lansera sig själva (i media) som viktiga. Och det låter sig oftast göras med hjälp av konfrontativa narrativ och ett visst mått av dramaqueenig positionering. Framknådandet av en tolerant samsyn där olika linjer förenas, eller en långsiktig plattform, det vinner flertalet av de tävlande ingenting på.
September 11th, 2017 at 1:06 pm
“Innan det är för sent” kan visserligen betyda mer än en sak, men texten är hämtad ur Coates nya bok “When We Were Eight Years in Power” som utkommer 3 oktober.
(För övrigt instämmer jag helt i ditt omdöme, Gunnar.)
September 11th, 2017 at 2:45 pm
Den ser jag fram emot!