Bortsett från The G och Daily Mirror hade Corbyn praktiskt taget hela pressen och etermedia emot sig, inkluderat BBC, under valkampanjen. Paul Mason är en av många som vill se olika, nya former av restriktioner, till och med lagstiftning, vad gäller balans och opartiskhet, förbud mot opinionsmätningar under veckorna före valet (som i många andra europeiska länder) och regler för hur de i förekommande fall ska rapporteras.

Men man kan ju se det omvänt också. Trots mediernas roll som torypartiets “överbyggnad”, trots deras skrikiga rubriker och stora upplagor – så funkade det uppenbart inte. Varför? Vi får vänta på analyserna, men det verkar troligt att de unga väljarna hade med saken att göra, de lär ha varit fler än någonsin. Och de unga läser inte tidningar överhuvudtaget, minst av allt senilpressen – Daily Mail, Daily Express, The Sun…

Jag tror detta är något man måste se som en del av de nya politiska förhållandena som börjat råda. Medan May halkade fram på gammalmedias hala studiogolv åkte Corbyn till rockkonserter och utomhusmöten, med tusentals i publiken. Det är “flykten från skärmen”, live är vad som gäller. Som i ‘Grime for Corbyn’…

Detta i all korthet, medan dammet lägger sig. Labour förlorade i den meningen att de inte blev största parti. Men med valsystemet som det ser ut är det lätt att bortse från hur bra de egentligen gjorde ifrån sig. 13,650,900 väljare röstade på Con, 12,858,652 på Labour. Tories tog 7 valkretsar av Labour, Labour 27 av Tories, där ibland Kensington – Kensington!! Ed Miliband fick 30.4 procent av rösterna, Jeremy Corbyn 40%.

De intresserade har säkert sett hur snacket går idag. Frågan är om May överlever som PM ens till slutet av det här året: hon har en hard-Brexit-grupp med slipade knivar på sin egen sida och en pumpad opposition på den andra, minsta snedsteg och hon är illa ute. May har dessutom jobbat fram en understanding med DUP:s tio ledamöter som ger henne en majoritet på 328, två över mininum. DUP är ultraprotestantiska troglodyter: klimatförnekare, terroristkramare och kvinnohatare.

Och det är tio dagar kvar till Brexitförhandlingarna börjar.

Det blir sannerligen inget livebloggande om valet här på Pressylta i kväll, långt mindre i natt. Jag har just varit och sett Giacometti och Wolfgang Tillmans på Tate Modern och har nog intryck att smälta. Dessutom ska jag till banken i morgon bitti, sen handla mat, sen vänta på att få en ny elmätare (som är “smart”) installerad. Först därefter går jag igenom varför May vann med en ganska bekväm majoritet, och varför Corbyn ändå sitter kvar som partiledare. See you then, then.

+ Eller ja, BBC rapporterar exit poll med ett hung parliament, dvs konservativa inte i majoritet: C: 314, L: 266, SNP: 34, Lib: 14…

Måste bara få skryta med att gamle vännen Frank Perry just vunnit Oxford-Weidenfeld Translation Prize 2017 för hans översättning av Lina Wolffs roman ‘Bret Easton Ellis och de andra hundarna’. Som för övrigt fick mycket bra kritik när den kom ut här i fjol. Det får alltså bli ett glas Merlot när som aftonen faller på.

Jag gick tillbaka till analog-Pressylta för att läsa vad jag skrev efter 7/7/2005 och hittade bland annat detta från 17 juli det året. Nu när vi börjar veta mer om de tre som stod bakom attentatet på London Bridge och Borough Market, alltså:

En anteckning om diasporan som jag inte riktigt vet vad den ska vara bra för i det här läget, men som jag grävde fram efter att jag läste i tidningarna idag om bombarnas bakgrund, deras miljöer, deras hemlöshet, och allt annat som hör den andra generationen invandrare till. Liksom.

“På en väg skall du draga ut mot dina fiender, på sju vägar skall du fly från dem”.

I Femte Moseboken 28:25 finns ursprunget till ordet diaspora, som i disperse, sprida, skingra, upplösas, och i dispersion: ett disperst ämne i en kemisk lösning kännetecknas av att det förekommer lite här och var. Ordet sporadisk kommer från samma rot.

Diasporan är på samma gång en uttunning och en paradox, enligt vilken Israel är en verklighet men inte en möjlighet. Israel grundades på, och diasporan existerar i, ett dubbelt försent, som i de två betydelserna av ordet point i the point of no return: ‘(varefter) ingen återvändo’, och ‘poängen med att inte återvända’.

Förneka exilen (shelilat ha-galut), för du är dömd att dö ut genom assimilation och ackulturation, och återvänd till Israel – till ett Israel som inte alls är uppfyllelsen av den bibliska profetian, utan en företeelse vars beskaffenhet är av ständigt skiftande art, över både tid och rum, det vill säga är politik.

Bejaka exilen på det språk du assimilerat, lär dina barn hebreiska, och lär
dem noggrant studera allt som är politik. Resten kan du lämna åt Gud, eller
vad för substantiv du nu valt att tro på, för du lever i den mest uttunnade, den mest utmärglade, av postmodern conditions: den utan jord, och utan ord, enbart Skrift.

En man som springer för livet, men så fan att han lämnar sin pint bakom sig…

Westminster voting intention:

CON: 40% (-6)
LAB: 39% (+5)
LDEM: 8% (-)
UKIP: 5% (+2)

(via @Survation / 03 Jun)

— Britain Elects (@britainelects) June 3, 2017

Låt er dock inte förledas. De konservativa kommer att vinna. Men det är ingen tvekan om att May är en katastrof i intervjuer, i debatter. När hon ställer upp, vill säga. Hon avböjde gårdagens partiledardebatt på BBC. Hon har inställt morgondagens intervju på Radio 4:s ‘Woman’s Hour’, ett traditionellt forum inför valen. Tory HQ river sig i håret: “Shambles…”, “We’re fucked…”. Och det är ju alltid roligt.