Jag gick tillbaka till analog-Pressylta för att läsa vad jag skrev efter 7/7/2005 och hittade bland annat detta från 17 juli det året. Nu när vi börjar veta mer om de tre som stod bakom attentatet på London Bridge och Borough Market, alltså:

En anteckning om diasporan som jag inte riktigt vet vad den ska vara bra för i det här läget, men som jag grävde fram efter att jag läste i tidningarna idag om bombarnas bakgrund, deras miljöer, deras hemlöshet, och allt annat som hör den andra generationen invandrare till. Liksom.

“På en väg skall du draga ut mot dina fiender, på sju vägar skall du fly från dem”.

I Femte Moseboken 28:25 finns ursprunget till ordet diaspora, som i disperse, sprida, skingra, upplösas, och i dispersion: ett disperst ämne i en kemisk lösning kännetecknas av att det förekommer lite här och var. Ordet sporadisk kommer från samma rot.

Diasporan är på samma gång en uttunning och en paradox, enligt vilken Israel är en verklighet men inte en möjlighet. Israel grundades på, och diasporan existerar i, ett dubbelt försent, som i de två betydelserna av ordet point i the point of no return: ‘(varefter) ingen återvändo’, och ‘poängen med att inte återvända’.

Förneka exilen (shelilat ha-galut), för du är dömd att dö ut genom assimilation och ackulturation, och återvänd till Israel – till ett Israel som inte alls är uppfyllelsen av den bibliska profetian, utan en företeelse vars beskaffenhet är av ständigt skiftande art, över både tid och rum, det vill säga är politik.

Bejaka exilen på det språk du assimilerat, lär dina barn hebreiska, och lär
dem noggrant studera allt som är politik. Resten kan du lämna åt Gud, eller
vad för substantiv du nu valt att tro på, för du lever i den mest uttunnade, den mest utmärglade, av postmodern conditions: den utan jord, och utan ord, enbart Skrift.