Labour, Tio-i-topp och framtiden
Categories: Brittiskt allmäntFriday, Sep 23, 2016
Senaste numret av New Statesman är ägnat Labours framtid (resultatet av partiledarvalet kungörs i morgon, kongressen nästa vecka). Där skriver Guardians John Harris ganska tankeväckande. Han tar upp det där med att en av Corbyns starka sidor är massmötena runt om i landet, där han lyckas mobilisera fantastiskt många entusiaster för att vara någon som är så uppenbart impopulär i parti- och opinionssiffrorna. Har det någon betydelse egentligen, frågar sig Harris, och tillägger, deliciöst:
In its own way, in fact, the idea that they augur well for Corbyn’s electoral prospects is reminiscent of what I call the John Peel mistake. Circa 1969, the DJ wondered why one of his favourite albums was not in the charts: “Everyone I know’s got a copy,” he said. Back came the reply: “No – you know everyone who’s got a copy.”
September 23rd, 2016 at 11:16 pm
Nästan så man måste imponeras lite över hur vänsterfalangen på förhållandevis kort tid lyckats bygga en så pass stor bubbla med egna mediekanaler (med haveriet The Canary i spetsen), egna forum, egna fakta, egen historieskrivning, egna konspirationsteorier (även om mycket är gammal skåpmat), etc. Det har ju annars varit ett paradämne hos extremhögern…
September 24th, 2016 at 1:22 pm
PS. When Will Labour Next Form A Majority Govt In The UK?
September 24th, 2016 at 8:42 pm
Jag är kanske inte lika anti-Corbyn som du, Fredrik, men jag har så det räcker i den avdelningen. Måste dock säga att blairitiska högerfalangen är det mest patetiska, överspelade, agendalösa, aningslösa, good-for-nothing pajasensemble som någonsin spelat ishockey på gräsmatta. Tack och lov att de snart kommer att försvinna. Nåt nytt håller på att hända, kanske dessvärre, kanske inte. https://www.theguardian.com/commentisfree/2016/jan/01/labour-party-moderates-jeremy-corbyn