Joe Kennedys ‘Games without Frontiers‘ lyckas på 128 sidor sammanfatta och utveckla en mängd frågor om modern fotboll som många andra skulle behövt tre gånger så stort utrymme för. Bara det är berömvärt. Det är en utpräglad ‘samtalsbok’ i det att man ibland lägger ifrån sig den och tänker, ‘Ja, jo, det stämmer, men det och det och sånt och sånt…”

Kennedy gör dessutom, på detta fåtal sidor, en intressant sak i sin framställning. Han börjar med relativt korta referat från olika matchdagar han upplevt – en av dem är GAIS-Hammarby på Nya Ullevi oktober 2014 (0-0) – och drar ur den erfarenheten ett bredare och djupare resonemang i det följande kapitlet. Det funkar briljant, praktik och teori i fruktbart samspel.

Boken handlar om kodifiering och spelets regler, om det tidsbundna och det flytande, om autenticitet och realitet, om ultras och sportens medelklassifiering sedan 90-talet, med oerhört matiga referenser till Baudelaire, Benjamin, Barthes och nästan alla andra som börjar på B. Några av de bästa avsnitten rör reifieringen (“försakligande” på marxistiska) av så många aspekter av fotbollen.

Att Kennedy hamnade på Nya Ullevi en gång beror på att han undervisar i ‘English and Cultural Studies‘ vid Göteborgs universitets engelskaprogram på University of Sussex. Ett sammanträffande så gott som något! Den här posten blir av nöden bara en snabb sammanfattning av boken, medan aftonen drar in. Men köp den! Den är gôrbra.