EU-valet #9
Categories: Brittiskt allmäntFriday, Jun 17, 2016
Kommer den här giftiga kampanjen, som kulminerade i mordet på Jo Cox, att förändra utgången? Jag har uppriktigt sagt ingen aning. Jag har som många andra börjat koppla ur, och skiter i det. England – för det handlar om England, inte UK – har visat upp sin absolut värsta sida. Vi kommer att få leva med konsekvenserna länge.
Brexit må vara en arbetarklassrevolt, som den kloke John Harris skriver, men i så fall är det – för tillfället – inte en revolt jag vill vara med om. Det underliga är att jag just sitter och skriver om huruvida det var värt att bo kvar här så länge som det blivit (detta för Londonboken, som för övrigt kommer ut på Natur & Kultur nästa år).
Jag har skrivit här på bloggen om den frågan förut, och jag är fortfarande inte klar med svaret. Men det kommer. Det minsta man kan säga är ju i alla fall att jag fått ordentligt med material att basera mitt nej på. Arbetet består nu i att mobilisera argumenten för ett tålmodigt, kanske till och med kontrafaktiskt, ja.
June 17th, 2016 at 10:20 pm
:-/
June 18th, 2016 at 8:20 pm
Londonboken var i alla fall en rolig nyhet mitt i all bedrövelse. Den har jag sett fram emot i åratal.
June 18th, 2016 at 9:10 pm
Tack, det har jag också!
June 22nd, 2016 at 5:27 pm
Känner mig rätt säker på att det blir den bästa (roligastDu får se till att de skickar rec-ex.
June 22nd, 2016 at 5:28 pm
Där hände nåt otippat. Men du fattar.
June 22nd, 2016 at 6:14 pm
Fattar, Gabi! En hel del kvar dock twixt cup and lip…
June 24th, 2016 at 7:19 am
Det verkar som om gonggongen slog i natt, om än med 4 procents majoritet (tydligt, men knappast något starkt mandat för någon). Pundet faller som en sten. Om inte annat är det här förstås ett tydligt kvitto på hur kluvet öriket är i fråga om inställningen till EU och dess ambitioner.