En av mina favoritskribenter, Owen Hatherley, har en osviklig talang inte bara för djupt och brett intressanta böcker utan fräcka titlar. Hans nya heter ‘The Chaplin Machine: Slapstick, Fordism and the Communist Avant-Garde’. Jag har redan beställt den.
Jag fyller på med länkar och kommentarer under dagen. Men till att börja med har Paul Mason en utmärkt första analys här. Om Skottland och Wales, och vad Corbyn måste göra nu.
14:15 GMT: Sadiq Khan ligger före Goldsmith med 44% mot 35%. Man kan följa The G live här.
18:55 GMT: Slutsiffrorna är inte inne ännu men Khan är helt klart Londons nya borgmästare. 13% av Londonborna är muslimer och han kommer att vinna med 45-50%. Han vann med 57% mot 43%. Den konservative gruppledaren i London Assembly, Andrew Boff, sa att Goldsmith förde en dog whistle campaign in a city where there are no dogs.
Labour har hållt ställningarna i England och Wales där många förutspått stora förluster. Skottland dock en katastrof: Labour på tredje plats, tredje…
Folk har alltid haft skoj med reaktionära Evening Standard, särskilt nu:
Jag har nu lagt mina röster i de tre valen, för borgmästare, London Assembly och kommunen. I det första satte jag ett kryss för Sophie Walker, Women’s Equality Party, för jag tycker det är dags att ett kvinnoparti får ett ordentligt lyft. Som Walker, med ett mått av melankoli, påpekat vid något tillfälle: “We’re going to get driver-less cars before we get equal pay”.
Jag la alltså inte min röst på Labours Sadiq Khan, som troligen kommer att vinna ganska stort över Zac Goldsmith för de konservativa. Goldsmith har fört en vidrig, rasistiskt insinuant kampanj mot Khan som verkar ha misslyckats ganska totalt med de i grunden toleranta Londonborna.
Khan har visserligen en hel del kloka saker att säga, bland annat om bostadssituationen. Han är ovanligt genuin för en politiker i dessa dagar. En del vill också mena att man borde lägga en röst på honom för att visa världen att London kan välja en muslim till borgmästare, eftersom jihadisterna kommer att hata det. Jag tänker dock inte lägga min röst i annonssyfte, hur välmenande det än är.
Dessutom stöder Khan dessvärre idiotbygget The Garden Bridge. Det var nog egentligen det som avgjorde saken för mig.
Leicester tar hem Premier League och det är något av det bästa som hänt fotbollen under min livstid. Nästan ännu bättre är att det avgjordes med en sur och bråkig 2-2-match mellan Chelseas och Tottenhams överbetalda pajasar. Ett bollhungrigt, positivt, en-för-alla-för-en-spel vann ligan, och vann helt och hållet konsistent genom säsongen. Underbart. Varken mer eller mindre.
