EU-valet #7
Tuesday, May 31st, 2016Detta om de opinionsmätningar som ingen kan lita på längre. Men trenden är ju oroväckande om den har grund i verkligheten, eftersom de mer pålitliga telefonsvaren speglat verkligheten bättre än online-svaren.
Detta om de opinionsmätningar som ingen kan lita på längre. Men trenden är ju oroväckande om den har grund i verkligheten, eftersom de mer pålitliga telefonsvaren speglat verkligheten bättre än online-svaren.
Konservativa partiet håller på att rasa samman. Och ingen fattar varför. Varför i hela friden skulle ett nyval före jul lösa krisen? Om Remain vinner 60-40, säger det politiska geniet Nadine Dorris, så sitter Cameron säker. Allt därunder i siffror och han är rostat bröd. Hur skulle ett nyval överbrygga den djupa splittringen? Ingen förklaring, som jag kan se. Som jag många gånger sagt, Tories kommer att splittras över Europa precis som GOP kommer att göra det över allt annat. Det blir ett helt nytt politiskt sceneri.
Med bara några veckor kvar måste man konstatera att det är en, ähm, underlig valkampanj. Frågan engagerar äldre röstare i mycket högre grad än yngre, vilket är oroande inte minst för att en del av de senare kommer att befinna sig – strung out – på Glastonbury när det gäller. Häromdagen låg Boris Johnson etta i listan på “mest trovärdiga” i debatten, trots att han gjort karriär på att ljuga rakt upp och ner. Vi befinner oss som bekant i the post-fact era, eller som jag lite motvilligt vitsade till det häromdagen trump l’oeil… Debatten syns utifrån fortfarande som en intern splittring som enbart berör de konservativa. Labour vill fortfarande inte synas som att de lierar sig med David Cameron och har en påtagligt intetsägande inställning till det hela. Corbyn säger att de driver sin kampanj på sociala media i stället. Great. Någon påstod dock idag att opinionsinstituten är överens att om alla kunde rösta med sina smartphones skulle stanna-kvar vinna 60-40. Det är ingen särskild tröst.
T J Clark i senaste LRB om ‘Picasso and the Fall of Europe‘ är så jävla bra det vill bli.
+ En långtext om hur USA:s Whistleblowers Protection Act inte bara slutat fungera, den har gjort Snowdens metoder – att fly med dokumenten i fickan och lämna över dem till media – den enda praktiska lösningen för att sätta ljuset på de olagligheter som begåtts och begås.
+ Jag tror The G:s Barney Ronay har helt rätt i att Mourinho är en fallande stjärna i precis lika hög grad som Van Gaal är det. Hans försvarscentrerade stil kommer inte att passa Man U:s klassiska pressa-pressaspel. Mourinho varar två säsonger, spår jag, lika länge som hans företrädare.
+ Slutet för Göteborgs-Posten? Ingenting förvånar en längre i tidningsvärlden, men det ska också sägas att jag inte kommer att sakna den i så fall. De få gånger jag läst den de senaste åren har jag tyckt den blivit ännu uslare är vanligt. Frågan är vad som i så fall skulle ta över efter G-P? En återuppstånden GHT, kanske?
+ Jag fick just reda på att Håkan Sandblad dog för några dagar sedan, en verkligt sorglig nyhet. Håkan hade ju en meritlista som få, han var radiomänniska ut i fingerspetsarna. Jag hade nöjet att arbeta med honom på 1980- och 90-talen när han regisserade en trilogi pjäser för SR-Göteborg kallad ‘Den svenska radioteaterns historia’. Han blev bara 73.
Jag har letat staden runt, men förgäves. Är det någon som har en engelsk-svensk ordbok modell större tryckt helst efter 2010 (men 2000-talet går också, dock någon gång efter 1980) och som skulle vilja slå upp två-tre saker åt mig? Jag har sett att det finns en Norstedts Stora Eng-Sv Ordbok tryckt 2011, som jag antar är efterträdaren till Esseltes d:o. Den vore idealisk. Tackar på förhand!
Det finns ett klart vänsterargument för Brexit och Paul Mason lägger fram det på ett utmärkt, om än inte helt oproblematiskt, sätt i dagens The G.
Och Peter Wolodarski lägger till sin penn’orth i samma tidning.
London rymmer många mysterier. Ett av dem finns på Pentonville Road mitt emellan Angel och King’s Cross. Från höger räknat har vi ett övergångsställe med stoppljus, en gatskylt samt en ensam pelare med skylten “Deaf blind people“. Inget mer.
Jag har åkt förbi tusentals gånger och tänker alltid, “Ja. Men. Vadå?” Döva blinda människor så där i största allmänhet, liksom? Eller…?
Orden har i alla fall inget med övergångsstället att göra. Jag har kollat lite lätt om det finns något institut i närheten som befattar sig med döva och blinda människor, men det gör det inte. Och då skulle det väl också stått något mer preciserat på skylten.
Det kanske bara är en stilla uppmaning till oss hålla blinda och döva människor i tankarna. Kanske finns det rent av skyltar i andra delar av stan med “Halta lytta människor”, “Gamla skröpliga människor”, “Fattiga hungriga människor”.
För att Arsenal skulle hamna över Tottenham i ligan för tjugoförsta året i rad krävdes att The Gooners vann hemma mot relegerade Aston Villa och att Spurs förlorade borta mot relegerade Newcastle. Kalla det the triumph of experience over hope i stället för tvärtom. Arsenal vann med 4-0. Tottenham förlorade med 1-5.
Hahahahahahahahahahaha, osv…
De av er som har åldern inne kan ju alltid sjunga med: “What do you want to make those eyes at me for / if they don’t mean what they say…”
Emile Ford and the Checkmates, minsann. Han blev 78 år gammal. Det står i runan att han också var en skicklig ljudtekniker som bland annat uppfann föregångaren till karaoken. Dessutom ska han vid någon tidpunkt ha utfört “akustiska experiment i norra Sverige”. Vad i hela friden kan det ha handlat om?