Jag kan varmt rekommendera – eller så varmt det går, i dagar som dessa – Nordiska Akvarellmuséet i Skärhamn på Tjörn. Just nu är permanentutställningen borta, ersatt av ett urval ur Guerlainsamlingen på Centre Pompidou, varav tre-fyra konstnärer fångade mitt öga. Men definitivt värt en dagsutflykt. Bussar går från Nils Ericssonsterminalen i Göteborg, där för övrigt stadens bästa varmkorv finns. Chark och konst i ett. You know it makes sense.

...Here’s your fucking / Xmas card”.

I morgon anträder jag resan till ett land norr om framtiden. Förhoppningsvis kommer också några rapporter därifrån. Under tiden hoppas jag Midvinterblot förflyter som planerat för alla mina tjugosex läsare. Jag ber om min hälsning till Eder Fru Moder, och ett gott nytt år därtill.

Minijultävling: Ovanstående post innehåller tre inte så särskilt väl dolda citat. Säg mig upphovspersonerna och vinn, som vanligt, en puss. Och, som vanligt, inget googlande!

Här tänker jag parkera alla avsnitten av Paul Masons dokumentär #ThisIsACoup (i den mån jag hittar dem) om Syriza, Grekland och Troikan. Del 1. Del 2. Del 3. Del 4.

Open Democracy’s intervju med Paul Mason här.

Benedict Anderson dog igår, 79 år gammal. En av de absolut främsta som skrev om nationalismens historia och egenskaper. ‘Imagined Communities’ (1983) blev en klassiker i samma ögonblick den kom ut. Också stor kännare av Indonesien, där han bodde i många år.

Bara saxar detta ur The G:s pågående täckning, från AP:

Three polling agencies are projecting that anti-immigrant National Front has been routed in regional election runoffs despite dominating the first-round vote.

Party leader Marine Le Pen and her niece lost their bids to run two French regions in elections Sunday seen as an important test for the anti-immigrant party.

Polling agencies Ipsos, Ifop, TNS-Sofres projected that the opposition conservatives and governing Socialists won control of France’s 13 regions.

They showed Le Pen won around 42 percent of the vote in the Nord-Pas de Calais region, and rival conservative Xavier Bertrand about 57 percent.

Le Pen’s niece, Marion Marechal-Le Pen, was projected to win about 45 percent in the southern Provence-Alpes-Cote d’Azur region. Conservative Nice Mayor Christian Estrosi was projected to win about 55 percent.

Inte ens Nord-Pas de Calais, alltså… Man får hoppas det är sant. I så fall ett fist-pumping “Ouiiii…!”

PS: Det ser så ut. Briljant.

Det brukade aldrig finnas barn på pubarna. Det gör det nu.

Förr i världen hade vi den emblematiska bilden av ungarna utanför på trottoaren med a pack of crisps and a can of Coke medan morsan och farsan tog sitt glas vittvin och en pale ale därinne. Det berodde inte på att man ville hindra ungarna från att ta intryck av alkoholförtärande vuxna, alltså vad jag ofta tänker på som den moraliserande “svenska” förklaringen. Det var helt enkelt bara för att puben betraktades som en vuxenoas, dit man slinker undan för ett par timmars semester från barn, jobb, bekymmer, världen.

Nu är det annorlunda. Den här tiden på året är pubarna fulla av julfestande människor och många har sina barn med sig. Men de är till 99% spädbarn, inte jobbiga femåringar, snoriga tioåringar, eller uttråkade fjortonåringar. Det finns fortfarande kvar en slags regel som säger att under-18 är OK, men bara om det också är under-2. Det beror väl helt enkelt på att föräldrar till 5/10/14-åringar inte går till puben, i alla fall inte på samma familjeinklusiva vis.

Men det är – fortfarande – lite konstigt att se en liten batting sittande i ölpölarna på bardisken medan farsan beställer in en ny runda.

Dagens longread i The G handlar om Edward Luttwak. Jag träffade honom en gång för en herrans massa år sedan, om än bara i några minuter, men han slog mig genast som lika otrevlig och fascinerande som sin genombrottsbok ‘Coup d’Etat: A Practical Handbook‘ och som den här artikeln också framställer honom. Han påminner lite grand om Oswald Le Winter (som jag skrev om här) i blandningen av genuina insikter och galopperande mytomani. Men Luttwak kan i alla fall skriva, han är alltid läsvärd.

Ursäkta mig, men det står här att “SVT firar gigantkompositören: Sibelius 150 år“. Inte kompositörsgiganten, då, alltså…? Jag tycker mig se en tre meter lång finländare som skriver musik åt andra giganter, ofta på ett ganska gigantiskt vis…

Nå, bara en söndagstanke.

Idag är det dessutom fyllnadsval i Oldham, efter Labourveteranen Michael Meachers död. Det blir det första riktiga testet för Jeremy Corbyns ledarskap. Meacher hade en bekväm majoritet på 15,000 och frågan är, säger de flesta, precis hur mycket av den majoriteten Labour kommer att förlora. Katastrofen vore om segern gick till tvåan i opinionssiffrorna, Ukip. Det här är alltså ett sådant klassiskt Labourterritorium – hög arbetslöshet, postindustriella ruiner, stor muslimsk befolkning, stark Ukipnärvaro – som de nu helt självförskyllt håller på att förlora greppet om, det ena efter det andra. Går det riktigt dåligt så sitter Corbyn inte alls lika säker längre.

Katastrof avvärjd: Labour vann en bekväm seger över Ukip, med en marginal på över 10,000 röster, och ökade dessutom sin andel av rösterna, om än med ett relativt lågt valdeltagande (strax över 40%).

Omröstningen i parlamentet kommer visserligen först nästa vecka, men det är dejà vu all over again… Det ser ut som UK kommer att bomba IS. Samma idiotiska resonemang, samma bristfälliga legalitet, samma tomt skramlande faktoider: den här gången inte att Saddam kan bomba oss om 45 minuter, utan att det finns 70,000 marktrupper som kan strida på marken mot IS. Det finns mellan 60-70,000 oberoende trupper som har fullt upp med att strida mot Assads styrkor uppdelade på flera hundra smågrupper, ibland dem al-Qaidarelaterade, som har litet eller inget intresse av IS.

Och vem ska man bomba? Civila, naturligtvis, och därmed rekrytera ännu fler IS-anhängare. De som vet säger att det finns förhållandevis få IS-ledare kvar i Raqqa, de är utspridda och ständigt i rörelse. Ledargarnityret kommer inte att bli bombade, för de har internet. Alla vet att man inte vinner någonting med aerial bombardment, det behövs marktrupper. Men man vägrar sätta press på Erdogan att låta kurderna och yiziderna göra sitt jobb och isolera IS på marken, därför att Erdogans bundsförvanter tjänar kosing på olja från IS-kontrollerade anläggningar (de köper råolja för en miljon dollar om dagen…)

Men omröstningen i parlamentet kommer att gå igenom. Ett minidrama i alltihop är att det råder kaos i Labour. Corbyn ville ha inpiskat röstande mot regeringens motion, men fick ge efter och gå med på en free vote, dock inte utan att ha vunnit en slags moralisk seger med partimedlemmarna ute i landet i majoritet bakom honom, enligt mätningarna. Men det är Corbyn som ställer de rätta frågorna just nu, frågor som går till sakens kärna, bortanför svamlet från Start-the-War-koalitionens fåtöljgeneraler.

PS: Cameron anklagar Corbyn för att vara terroristsympatisör.

PS: Fel av mig! Parlamentsdebatten blev tidigarelagd, pågår just nu (här The G:s rullande bevakning) och omröstning ikväll.

PS: Läs Ewan MacAskill om Camerons ytterligt suspekta resonemang om de 70,000 trupperna…

PS: Här är en annan “som vet”, Nicolas Hénin…

PS: Och så vann bombfalangen med 174 röster… What could possibly go wrong?

PS: Detta än mer förödande om Cameron och de 70,000…