It behoves me, som det heter, att skriva något om valkampanjen, antar jag, suck… Jag skulle i och för sig bara kunna länka till Alberto Nardellis utmärkta sammanfattning av den gångna veckan, men kortfattat då’rå: en trög och intetsägande kampanj under första veckan har sedan några dagar blivit lite livligare i och med att det går oväntat dåligt för Cameron och de konservativa.

Inte bara är de negativa och personangreppiga av sig (vilket stöter bort t.o.m. deras egna väljare) utan de har befunnit sig på fel sida av den allmäna opinionen i fråga efter fråga, främst då när det gäller Labours plan att avskaffa non-dom tax status, ett skattundvikande kryphål från 1700-talet som bara främjar de stormrika.

Likadant fick de en katastrofal felspark när en framträdande tory-MP skrev i Times häromdagen att Ed Miliband inte bara levererade en Dolchstoß i ryggen på sin bror, utan skulle göra samma sak i ryggen på den brittiska nationen när han överger Trident och det “oberoende” kärnvapenskyddet. Alltså ett slemmigt antisemitiskt ordval kombinerat med ett bevisligen kontrafaktiskt påstående. Smart.

Labour ligger nu i snitt 3-4% över de konservativa i mätningarna, vilket dock inte räcker till egen majoritet i underhuset.