Det finns så klart en hel del intressanta typer på en gatmarknad, fast på Broadway Market i E8 finns de inte så mycket bland kunderna, eftersom hipsters tenderar att se likadana ut, ha likadana barn och likadana hundar.

Scott är en av de som riggar upp stånden tidigt på morgonen och river ner dem på kvällen, och en av de som promenerar omkring under dagen för att hålla ett öga på saker och ting, om det skulle bli bråk, eller om fyllona blir fylligare än vanligt.

Scott är nog världens trevligaste hårding. Han är bra över två meter lång, och byggd som en häst. Hårdingskapet verkar ligga i hans gener, för hans pappa var bare-knuckle champion of Hackney. Det är nåt att ha på CV:n, det…

Scott har dessutom en tvättäkta, underbart flexibel East End-accent som man egentligen borde sätta i nån glasmonter på nåt museum, för man kan lära sig mycket av den.

Inte bara det, Scott springer som vanligt maran idag. Inte bara det, han brukar klocka in på mellan 3:30 och 3:45…

Inte bara det… Jag frågade honom igår vad han gör efteråt, eftersom det inte finns duschar och annat när de kommit fram till Buckingham Palace. -“Åker du direkt hem och duschar, eller…?”

-“Fuck no,” säger Scott, “I go on the piss with my mates…!”

Direkt efter mållinjen sätter han sig alltså på en av färjorna vid Westminster Bridge, sänker två-tre pints på väg bort till Canning Town, tar sig upp till The Duke och drar ytterligare 8-10 pints i glada vänners lag.

Om man kan supa sig blotto direkt efter ett maratonlopp, och överlever, måste man ju ha en konstitution som ett jävla ånglok. Scott är med andra ord en bra karl att ha på sin sida.

PS: Det ska förresten bli ett par personporträtt till under veckan, bl.a. det jag vet och tror om Oswald Le Winter (“The man with all the secrets, and so the man with none” – se här för tidigare referens).