Rekommendationer tack!
Categories: SpråkFriday, Apr 24, 2015
Jag behöver öva upp min tyska läsförståelse. Rekommendera gärna en tysk roman, eller novellsamling för den delen, som är relativt lättläst för någon med sådär 50%-igt bra tyska (för att nu vara lite generös mot mig själv). Den första jag kom att tänka på var ‘Emil und die Detektive’, som ju är barnbok och allt. Kan det va nåt?
April 24th, 2015 at 7:41 pm
Själv lyckades jag plöja mig igenom Der Richter und sein Henker av Friedrich Dürrenmatt en gång i min ungdom när jag fick ett ryck och försökte lära mig tyska. Jag vill minnas att den var hyfsat lättläst. Den var i alla fall befriande kort. Och det var en detektiv med i den.
April 24th, 2015 at 7:46 pm
Tack för det, Bengt C! Ska kolla upp den. Dürrenmatt skrev väl också pjäsen ‘Grieche sucht Griechin’, en bok som stod oläst i min bokhylla i många ungdomsår…
April 24th, 2015 at 9:09 pm
Läste en fantastisk, lite drygt hundra sidor tjock bok av Sigfried Lenz, “Schweigeminute”. Fuskade lite, eftersom jag är i samma läge som du och det också för mig är femtio år sedan jag läste tyska; hade alltså en svensk upplaga av boken till hands när det behövdes… Men en bok som verkligen rekommenderas!
April 24th, 2015 at 9:18 pm
Stort tack för det, Malcolm C…! Lägger till listan…
April 24th, 2015 at 9:32 pm
ÅH – läs fö tusan Canettis noveller i Die stimmen von Marakech.
Ljuvlig. Bättre eller liksom mer jagbefriade än hans romaner.
April 24th, 2015 at 9:35 pm
Jo, det kan jag mycket väl tro, Gabrielle, men nu är jag inte så mycket ute efter kvalitet som lättläshet… Jugendbücher, liksom…
April 24th, 2015 at 9:56 pm
Peter Bichsel: “Kindergeschichten”. Förtjusande, underfundiga historier för människor i alla storlekar. Perfekt för den som har ett par terminer kvar till Doktor Faustus.
April 24th, 2015 at 11:10 pm
Erich Kästner. Das doppelte Lottchen – kanske. Den övade vi tyskan på när jag var barn. Fast vi övade inte förstås. Det var bara kul.
Men just nämnda bok av Canetti föreslog jag just för att den är ganska enkelt skriven. Om jag minns rätt.
April 25th, 2015 at 8:08 am
Roligt att se vilka förslag du har fått, Gunnar. Ja, Bichsel och Kästner lämpar sig utmärkt för den som vill ha något lättläst. Jag har lagt in en text av Kästner,
“Das schweigsame Fräulein” överst i bloggen som smakprov.
April 25th, 2015 at 11:10 am
Tack för alla goda råd! Det finns en European Bookshop nånstans vid Liberty’s så det blir en utflykt nästa vecka…
April 25th, 2015 at 8:46 pm
Du kunde kanske läsa några Kurzgeschichten av Böll. Både bra och inte så svårt alls. Kanske något av Hesse, men jag undrar om inte Böll passar dig bättre.
April 25th, 2015 at 8:54 pm
Det låter intressant, Bodil, tack!
April 26th, 2015 at 1:55 pm
Några förslag off the top of my head:
Kafkas noveller
Büchners pjäs Woyzeck
Canettis memoarer – de är fulla av skrönor och udda människor
Borchert, novellsamlingen Draussen vor der Tür, noveller från det utbombade efterkrigstyskland som Dagerman beskrev i Tysk höst
Herta Müllers essäer
Satsa på ren lustläsning, gå på det du gillar.
April 26th, 2015 at 5:58 pm
Lies Emil und die Detektive. Bra val!
April 26th, 2015 at 6:19 pm
Tack för detta, Håkan och Rudi!
April 27th, 2015 at 10:41 am
Svårt att säga vad som är lätt.
Jag tror, som Bodil, att Böll skulle kunna vara en kandidat. Novellerna, men även de tidiga, förebildligt korta romanerna.
Sen skulle jag i den europeiska bokhandeln hålla utkik efter en samtida trio.
Ferdinand von Schirachs debutbok “Verbrechen” är fascinerande men också mycket enkel: “Percy Boheim war müde. Er sah aus dem Fenster des Hotels. Es war Herbst geworden…”
Clemens Meyer, “Die Nacht, die Lichter” är en novellsamling med ett slags “amerikanskt sound” (hårdkokt och lömska isberg strax under ytan) och östtyska miljöer. Män som spelar på hästar, fängelsekunder, truckförare i ödsliga storvaruhus.
Daniel Kehlmann, “Ruhm”. Efter romanen “Världens mått” som blev översatt till jag-vet-inte-hur-många- språk och geniförklarad av i princip alla kritiker, skrev Kehlmann – kanske i protest mot förväntningarna – den här tunna boken som har undertiteln “roman i nio historier”. Det är noveller som hänger ihop inbördes men inte måste läsas i en speciell ordning, vilket gör att man kan börja med de rakaste eller minst ordrika. Flera av texterna är absoluta mästerverk, särskilt “Utvägen” som handlar om en skådis som börjar uppträda i look-a-like-contests, där han ska försöka vara så lik sig själv (skådisen) som möjligt – vilket inte är lika lätt som han trodde…
April 27th, 2015 at 11:09 am
Låter fascinerande, jcb! Jag minns du har nämnt von Schirach förut… Jag ska bläddra i dem om jag hittar dem, och se om mina dativ/ackusativ-kunskaper kan räcka till…
April 27th, 2015 at 1:50 pm
Ja nu har du lästips så du bör klara dig. Vill bara understryka jcb:s rekommendation av Schirach och tar mig friheten att länka till vad jag skrev om hans första böcker: “Att skriva på tyska med Hemingwaysk knapphet”:
http://www.karlsson.at/texter/freedom.htm
‘
(Citatet som omnämns har jag sedermera identifierat med hjälp av en bloggarkollega: det är ur The Snows of Kilimanjaro. Böll, som Bodil rekommenderade, är också fin: “Dr. Murkes gesammeltes Schweigen” t.ex.)
April 27th, 2015 at 3:00 pm
Jag har inte läst Böll på minst tre årtionden, men blev lite sugen efter den här recensionen:
http://www.svd.se/kultur/litteratur/melankoliskt-muntra-noveller-av-boll_4420695.svd
Sublim sammanfattning av Bölls persongalleri: “… män med runda huvuden och kvinnor med katolska ögonbryn.”
Bengt O., jag minns med värme din text om Schirach. Tyvärr började han slira en smula, rent konstnärligt, när han övergav novellen och istället började snabbproducera romaner…
April 27th, 2015 at 6:47 pm
Jag har bara bläddrat i Verbrechen, men den verkar perfekt ur läsbarhetssynpunkt: aningen ambitiöst för min tyska som den är just nu, idag, men just därför också värd att ge sig på, med lexikon i högsta hugg… Och Emilboken är gôrfin, med illustrationer och allt… Mitt råd: köp en barnbok!