En tanke – nej, en åsikt!
Categories: KommunismThursday, Jan 8, 2015
När jag var i Sverige över julhelgerna blev Sven Wollter intervjuad i ett program som hette, tror jag, “Min sanning”. Jag såg det inte själv, men Wollter blev allmänt kritiserad efteråt för att ha försökt göra en skillnad mellan kommunismen som idé, som han stödde, och kommunismen som stalinistisk verklighet, vilket han inte stödde. Han sa nåt om att det i grunden handlade om “rättvisa”.
När vi nu försöker samla oss efter ännu ett religiöst angrepp på det fria ordet har samma idé-kontra-konsekvens-debatt dykt upp.
Jag vet var jag står, och det är med de radikala ateisterna från 1980- och 90-talen. Religionen är det grundläggande problemet, inte dess perverterade avarter, som jihadismens mordiskhet, som de evangeliskt-kristna våldsakterna mot homosexuella och abortkliniker, långt mindre diktaturslickare som rysk ortodoxi och österländsk buddhism.
Min poäng är denna. Vi har mångdubbelt fler bevis för religionens mordiskhet än vi har för kommunismens stalinismbenägenhet, helt enkelt därför att religionen har gett oss tusentals år av belägg, där kommunismen “bara” haft cirka 150 år på sig.
Jag anser att i dessa tider är det dags för de “moderata” förespråkarna för islam, kristendom, judendom, buddhism, zoroastrism, shinto, tao, jehovas vittnen, och inte minst kväkare, att konfrontera det frivilliga slaveriets verklighet och avsvära sig, offentligt, en gång för alla, all vidare blodsspillan. Enough is enough.
January 8th, 2015 at 10:32 pm
Ja vad säger man (förutom “nous sommes tous Charlie”). Den här artikeln från The Onion’s klassiska 9/11 nummer kanske passar:
http://www.theonion.com/articles/god-angrily-clarifies-dont-kill-rule,222/
“Somehow, people keep coming up with the idea that I want them to kill their neighbor. Well, I don’t. And to be honest, I’m really getting sick and tired of it. Get it straight. Not only do I not want anybody to kill anyone, but I specifically commanded you not to, in really simple terms that anybody ought to be able to understand.”
January 8th, 2015 at 10:34 pm
Precis. Tack för det, Fredrik.
January 9th, 2015 at 6:00 am
“Teodicéproblemet, varifrån kommer ondskan, har inte någon religion kunnat förklara”. Det sa Bengt Anderberg om varför han hade blivit “aktiv ateist”.
“Ondskan som finns hos oss i varje nerv, kan ju t o m ett barn se, särskilt barn kanske, som ofta får utstå mobbing”. Religioner, ja egentligen alla religioner, har en del på sitt samvete som de borde avsvära sig offentligt, som du skriver.
January 9th, 2015 at 6:48 am
Tror att problemet med sådana här krav på avbön, på att några (ofta t ex muslimer) ska ta avstånd inte endast från vissa handlingssätt utan från en hel uppsättning referenspunkter som i sig inte behöver ha ett dugg att göra med våld eller terror. är att det argument man kör (som alltså typ “strikta liberaler” kör) brukar sudda ut själva möjligheten till en neutral zon, ett område där man inte hela tiden står i vapen. Den binära logiken leder till ett krav (i ett eller flera steg)på okritisk, offentligt betygad lojalitet.
Ungefär som när Ayaan Hirsi Ali sade till holländska skolbarn med mellanöstern-bakgrund att de måste välja mellan Koranen och den nederländska författningen (som underförstått inte kan skada eller missakta någon), och de måste göra det nu, inte när de blir äldre. Den sortens pådyvlande val är inte okay att köra fram annat än i mycket speciella lägen, men de brukar bli nästan oundvikliga som retorisk rekvisita i den här sortens debatter och har man väl halat fram dem är det sedan ingen som vill dra dem tillbaka in i skåpet igen. Det är ju dessutom ofta en form av populistisk maktutövning.
January 9th, 2015 at 9:36 am
Jag menar förstås bara att man kanske borde reflektera över just idé och konsekvens. Om det är så lätt för oss att kalla Wollters distinktion för hårklyveri, varför är det så svårt för en del – trots den ofantliga mängden bevis – att acceptera våldet som en direkt konsekvens av religionen, inte av religionens “stalinistiska” avarter?
January 9th, 2015 at 1:04 pm
Självklart, det var inte just din maning att reflektera över det här jag tänkte på – men min ringa erfarenhet är att när den här sortens “just say No!”-argument körs fram på en större offentlig arena brukar de snabbt glida mot att användas så, att det egentligen är betydligt mer än bara typ tron på en hämnande gud, guds säkra existens (utan bindande bevis) eller på partiets allvisa insikt i historiens gång som ska avsväras. Man säger: koppla loss från den där tron på en Gud som vill omfatta hela samhället, som vill se blod och ska ha alla omvända – och menar egentligen: släng ut allting i er religion som inte är privatmys, allting som sätter något slags avtryck i det offentliga rummet eller som handlar om strävan att uppfostra era barn inom er religion.
Att sätta sina barn i söndagsskolan eller Korantimmar och förmedla ett religiöst arv till dem medan de växer upp kan ju strikt liberalt ses som ett övergrepp på individens rätt att välja sina åsikter. Samtidigt vet alla att ingen religion kan förbli en bred folklig rörelse om medlemmarna förhindras att uppfostra sina barn inom den religion de känner är deras, förhindras att undervisa dem i vad Bibeln eller deras föregångare inom denna tro säger.
Utan den kopplingen till en rörelse mellan generationerna handlar det oftast om ett åsiktspaket snarare än en levd identitet eller tillhörighet. Och är man uppfostrad inom en “vanlig” kristen kyrka behöver man sällan möta den sortens argument för att någon hänvisar till Knutby eller amerikanska galenpannor som bränner ner abortkliniker – muslimer däremot blir ibland (ofta?) upptryckta mot väggen med den sortens krav: det är skumt att du låter dina barn få undervisning om vad Koranen säger och tar med dina söner till moskén. Varför? Jo, det är skumt för att Khomeiny, Boko Haram osv.