Över- och undervakning
Categories: UncategorizedSunday, Dec 14, 2014
Observers John Naughton skriver om tech-spörsmål och är väl lite hit-och-dit, tycker jag ibland. Han är i alla fall, som många av oss, oroad av det nya övervakningssamhället och skriver idag att det mycket beror på att vi användare, vi i identitetsproletariatet, vi googlare, är så slappa och så däng i huvvet. Så till den milda grad att vi klickar “Acceptera” på en Terms & Conditions för gratis Wi-Fi, trots att det står att vi måste ge bort våra förstfödda och/eller husdjur i utbyte (ett finskt experiment, tydligen).
Jag är inte så säker. Är vi verkligen så däng? Jag tror – maybe against all the evidence – att folk är smartare än så. Jag tänker tillbaka på den där Guardiankonferensen om världen-efter-Snowden, och hur man bara kan undgå övervakning om man är en Naked Rambler och inte ens äger en fast telefonlinje, långt mindre kalsonger. Jag tror med andra ord (caveat emptor) att majoriteten av oss anser oss oskyldiga nog att inte ha något att frukta, denna fasansfulla internalisering av övervakningssamhällets moraliska logik (se citatet i Naughtons artikel!).
Det må vara en korkad inställning, men bara om man lever sitt liv uteslutande online. I mycket av våra liv gör vi ju det, visst, men långt ifrån allt, kanske inte ens i närheten. Om man använder mobil eller betalar med kort eller använder GPS så vet övervakningssamhället en hel del om vad man har för sig. Men om jag tänker igenom min egen bekantskapskrets: jag känner många respektabla människor som bara dealar i cash, som bara har vanliga “telefonmobiler”, som inte har bankkonton, sällan eller aldrig surfar internet, och så vidare.
It’s the people you know…
Kanske det också har att göra med att vi nu vet mer och mer om att övervakningssamhället i själva verket inte är så effektivt som de själva så gärna vill få oss att tro. NSA och GCHQ är ju lite grand som CIA och alla deras avnämare, med tortyrrapporten och allt det: en förfärligt massa skrik för vädigt lite ull. De egentliga hands-on resultaten är ju försvinnande få, som vi såg i Martin Chulovs imponerande artikel om ISIS.
Jag är den siste att vilja vara avslappnad vad gäller intrång i privatlivet, långt mindre vad gäller att få grönsakssoppa uppsprutad i arslet, men om Irakkriget är något att gå efter så kan man kanske räkna in inkompetensen som en av de saker som räddar demokratin när den, som nu, står ganska oförberedd inför det nakna barbariet.
(Avd. Undervakning: Man kanske ska tillägga att i just den här demokratin anser majoriteten att Ukip står till vänster om de konservativa. Happy Christmas!)