Dödlig cricket
Categories: Brittiskt allmäntThursday, Nov 27, 2014
En cricketspelare, australiensaren Phillip Hughes, har dött efter att ha träffats i huvudet av en s.k. bouncer, en fullt regelmässig boll som kastas mot just slagmannens huvud i intimidationssyfte. En cricketboll är järnhård (består av en järnkula innesluten i kork med läderhölje) och väger över ett och ett halvt hekto. En bouncer studsar upp mot slagmannens huvud i ungefär 145 km/t. Den här bollen träffade Hughes strax nedanför hjälmens kant, i övre delen av nacken, så att blodtillförseln till hjärnan bara kollapsade.
Det är naturligtvis fruktansvärt tragiskt, och idrottsvärlden, inte bara cricketen, är i chock. Precis som med hockeyn på 1970-talet fanns det alltid ett visst motstånd mot hjälmarnas införande, men det motståndet har sedan långt till tillbaka försvunnit i och med att fast bowlers bara blivit snabbare och snabbare.
Det kan ju hända att det också finns en parallell med hockeyn just vad gäller huvudskadorna. Efter införandet av hjälmtvång i NHL från 1975 ökade antalet huvudskador massivt, eftersom spelarpsykologin förändrades och huvudet inte längre sågs som en no-go area för tacklingar och klubbslag. Det är väl inte otroligt att bouncers på samma vis blivit allt farligare efter att crickethjälmarna infördes. Det kommer vi nog att få läsa mer om.
I alla fall, man ryser ju… Gå aldrig och tro att cricket är en sävlig och rofylld pastoralsport.
November 27th, 2014 at 4:51 pm
En hemsk historia som även den som inte vet något om cricket har kunnat följa. Tydligen finns inget skyddmoit just den typen av olyckor.
Undrar om någon minns den fantastiske svenske hockeymålvakten “Honken” Holmkvist? Han spelade utan hjälm (!!!) och lyckades därigenom skrämma anfallande forwards som blev livrädda för att skada honom allvarligt.
November 27th, 2014 at 6:40 pm
Honken, jajamen… En legendar.
November 27th, 2014 at 7:36 pm
Otäckt det där. Tänker på alla gamla boxare. Aj.
Men det är intressant med spelpsykologin; att hjälmens införande kan ha resulterat i hårdare spel.
Tänker att det är en liknande psykologi som nuv regering använder när de avkriminaliserar graffiti. Fast tvärtom. Genom att avskaffa spänningen i hideandseek blir kanske klottret inte en sån adrenalinkick längre, utan avtar. Vi som överlever får se.
PS: Honken är nog min enda upplevelse av Hockey.
November 28th, 2014 at 10:11 am
En annan hockeylegendar att minnas är Rolle Stoltz, med sitt karakteristiska uttal av hoonom…
November 28th, 2014 at 10:19 am
Sura-Pelle Pettersson hade en bensinmack nära GP-huset i Göteborg.
November 28th, 2014 at 11:31 am
Usch, otäck olycka. Det har ju t.o.m. hänt på tennisbanan: en linjedomare fick en hård serve i huvudet och dog.
Kommer också att tänka på cykelhjälmar i sammanhanget: att bilister förmodas köra tuffare och vådligt nära hjälmförsedda cyklister. Själv vet jag inte. Jag äger visserligen en cykelhjälm men använder den inte (för varmt! dessutom har jag slarvat bort den i nåt skåp nånstans) och har funderingar på att istället ta med den till skärgårdsön i sommar som försvar mot aggressiva tärnor (om jag nu kan hitta den förstås).
November 28th, 2014 at 4:45 pm
Lol, Gabrielle. Cykelhjälm, inte heller min grej. Och – kanske mer aktuellt snart – jag har slarvat bort mina broddar. Sportens vansinne ; )
November 28th, 2014 at 9:51 pm
De cykelhjälmar som finns idag känns så knäckande fula – de får verkligen huvudet att se ut som en uppsvullen svamp – men dessutom har jag nog intrycket att de gör det svårare för bäraren att se i riktig vidvinkel, ut i kanterna. Joo, det kan också stämma att de “uppmuntrar” bilister att köra närmare och mera vårdslöst.
November 30th, 2014 at 2:59 pm
http://www.haaretz.com/news/national/1.629120 från avdelningen en olycka kommer sällan ensam 🙁
November 30th, 2014 at 3:55 pm
Ja, jag läste just det… Hemskt.