Pålitlig skit
Categories: KulturelltWednesday, Jul 23, 2014
Jag såg en riktigt risig film igår kväll, mest av en slags missriktad pliktkänsla: en av mina äldsta vänner är med i den (nej, inte Bo Svenson…).
Sedan dess har jag försökt hitta en metafor eller en simile för att beskriva hur det känns just att se en verkligt usel film.
I morse kom jag på en som kanske duger.
Det är som när renhållningen kommer förbi och tömmer tunnorna på onsdag morgon. Man känner en stark sympati för dom som lämpar skiten, och det är ju bra att folk har jobb och så…
Men den där sötman i ruttenheten… Ofrånkomlig, den sätter sig i kläderna, den sätter sig i själen…
Nej, den här filmen gick alltså straight to Netflix, som heter nuförtiden (i stället för straight to DVD).
Man får väl ta det som signifikativt att “Dependables” också är ett varumärke för inkontinensblöjor…
July 23rd, 2014 at 9:32 am
Så ” love of family, relationships, spirituality, patriotism, strength, humor, wisdom, ingenuity, and pride” (IMDB) var ingenting för dig? ;-).
July 23rd, 2014 at 9:34 am
Nope.
July 23rd, 2014 at 10:14 am
Om man vill ha en formulering som fokuserar mer på själva rullens uselhet kunde man förstås pröva ”det var som Ingmar Bergmans version av Sagan om Ringen”. Någon sådan ”Bergman-Ring” finns förstås inte, men någon i Hollywood skickade faktiskt Bergman en förfrågan tidigt på 60-talet. De hade säkert sett Jungfrukällan och tyckt att ”honom ska vi ha!” – det var ju medeltidstema där och Bergman var ”the real deal” och överöst med priser.
Tyvärr fick Bergman aldrig se brevet, det landade hos Harry Schein som naturligtvis aldrig ahde hört om fantasy som litterär genre. Han bläddrade igenom första volymen av Sagan om Ringen, såg inget annat än en förvuxen burlesk saga och skrev så småningom ett ampert brev till vederbörande: ”Ingmar Bergman gör inte film om dvärgar och alvprinsessor! Bergman gör filmer om människans eviga problem.” 😉 (historien dök sedan inte upp förrän i den stora hyllningsboken ”Citizen Schein”)
July 23rd, 2014 at 11:21 am
Så Schein hade alltså samma uppfattning om “Ringen” som jag! Alltid något.
July 23rd, 2014 at 11:34 am
Med tanke på de kammarfilmer IB gjorde vid den här tiden – han återkallade senare hur en annan amerikan hade frågat honom “Ingmar, why don’t you move your camera anymore?” så är det svårt att överskatta hur fel det hade blivit med honom som regissör för det här. Man kanske ska våga gissningen att han inte var den ende regissör som fick anbudet på att filma Tolkien? 😉
July 23rd, 2014 at 12:17 pm
Bergman, Frodo, Mordor… svindlande tanke…!
July 24th, 2014 at 9:36 am
De borde ha frågat Hasse Ekman i stället.
July 24th, 2014 at 11:18 am
😀
July 25th, 2014 at 3:16 am
Fellini hade varit värd ett försök, men apropå Ekman kan man ju försöka föreställa sig stumfilmsfarsen i Fängelse utbytt mot en improviserad scen mellan Frodo, Gollum och Gandalf.
July 25th, 2014 at 11:52 pm
Jag läste Sagan om Ringen när jag var 11 är. Alldeles rätt ålder. Har sen aldrig intresserat mig för den trots big hype i min ungdom. Nu såg jag tre decimeter av filmen häromdan. Man tror inte sina ögon. Klantigt och overkligt och scenerier som känns målade av en dålig epigon till Caspar David Friedrich. Orkar inte ens kolla var den spelades in. En film som får Ronja Rövardotter att framstå som cineastisk. Bra gjort. He he.
July 26th, 2014 at 6:00 am
DN har just nu en ganska roande serie där man avrättar klassiska böcker som icke läsvärda bl.a. Gamla testamentet och den unge Werther. På min lista skulle nog “Sagan om ringen” komma ganska högt upp (tillsammans med, vilket jag tjatat om i många år, “Catch 22”.)
July 26th, 2014 at 2:03 pm
Tror att Bergman hade saknat kreativa och starka kvinnogestalter att arbeta med i Sagan om Ringen; det är onekligen ett väldigt manligt (och “heteronormativt”) universum.
July 26th, 2014 at 5:05 pm
Vad DN listar intresserar mig jättemycket, he he.
Man är väl listofil.