Roligt att se att det nyligen startats ett Bengt Anderbergsällskap i Göteborg: Ingrid Norrman skriver om det i GT. Tyvärr verkar de (ännu) inte ha en webbnärvaro, men det kommer kanske.

Bengt Anderberg var min första riktiga förebild som författare. Inte bara i det att han var gaisare och skrev så jävla bra, utan i hur man förde sig som författare: hur man stannade till och hur man gick vidare, vad man talade om, vad man såg och undrade över. Han gjorde ett starkt intryck den handfull gånger jag fick träffa honom, det var när jag var 16-17.

Absolut att man ska väcka nytt intresse för hans böcker. Jag tyckte Kain (1948) var en enastående roman, men jag skulle gärna vilja läsa om den för att se om den åldrats, den typen av romaner gör ju ibland det. Jag tycker också att man borde ge ut ett urval av hans kulturkrönikor och annan journalistik, t.ex. det han skrev i Expressen på 1980-talet.

Wikipediaartikeln om honom här.

PS: Ha, jag langade in fel länk ovanför, det blev en om den vita älgen i Munkedal istället…! Fantastiskt, en veritabel anderbergare…!