Branding
Categories: UncategorizedThursday, Apr 17, 2014
Wally Olins dog rätt nyligen. Han är engelsmannen som på sextiotalet mer eller mindre uppfann idén om branding och corporate identity (och tittar man på fotot på honom i den länkade runan så fattar man ju det med en gång…).
Branding är egentligen inte så mycket en utlöpare från PR- och reklamvärlden som den är en gren av retoriken. För otroligt dyra pengar totar man ihop en blandning av haktappande självklarheter och nära nog utomjordiskt skitprat. Nice work if you can get it.
Nå, en liten men betydelsefull del av brandingen är the mission statement. Dessa kan vara lyckade, och de kan vara mindre lyckade. GAIS’ hör ju till den förra kategorin: “Stil, klass och tradition sedan 1894”. En mindre lyckad fick jag syn på idag, på en skåpbil. En mer än lovligt snobbig vinhandlare som heter Bibendum har detta MS: “Re-thinking wine-drinking since 1982”.
Låt oss se nu… Öppnar flaskan. Gluggar ut ett glas. Dricker glaset. Blir humoristisk. Kapsejsar. Somnar. And that’s it… Vad i hela friden är det man behöver ta under omprövning…?! I trettiotvå år…??!!
Var och en av oss skulle ju kunna sätta på oss våra runda glasögon, våra trademark bow-ties, våra färgglada strumpor, och komma på något bättre. “Bibendum – wine for the better class of alkie”, till exempel.
April 17th, 2014 at 5:29 pm
Och till råga på allt är Bibendum också namnet på Michelingubben, han med däcken, 😉
Nonsensargument i annonser är en intressant del av pr-språkets stil.Braun hade på 70-talet en annons ute för sin tändare med namnet Mach 2 – det här var när Concorde var på gång – och denna minnesvärda text löd:
”This lighter is for today’s man. The man who decides and succeeds. For its Mach 2 lighter, Braun has shunned prettiness and decoration. It is functional. Black. Like a weapon. With the Mach 2 lighter, the future is in our pockets. Are you ready?”
Som språkforskaren och etnologen Dan Sperber påpekade redan då (långt fore Naomi Klein): i den här annonsblurben finns ingenting som på något vis berör att det är en (cigarett-)tändare det handlar om, eller varför den skulle vara användbar som sådan. Det enda ord som snuddar vid den saken är ”functional”, men det refererar till hur prylen ser ut (inte mycket att titta på i detta fall, tycks det), inte till hur hållbar eller användarvänlig den kan vara. Egentligen är det förstås tonfallet i texten det handlar om, och tonfall tål inte alltid för mycket argument.
April 17th, 2014 at 5:37 pm
En del bolag hade och har ironin som en väsentlig del av sin reklam och sin brand, och ibland funkar det. Guinness är traditionellt ett av dem (“Guinness – I don’t like it because I never had it”). Den vidriga skotska läskedrycken är en annan: “Irn Bru – made from girders”. Carlsbergs engelskspråkiga reklam har länge haft en av de bästa taglines som funnits, där det första ordet gör allt jobbet: “Probably the best lager in the world”
April 17th, 2014 at 5:43 pm
Såhär en 40 år senare hade det räckt med att säga “Dieter Rams” om den där tändaren, och hipsters och applefans hade köat i dagar utanför butiken.
Annars är tydligen bitterhet det senaste i copy-svängen:
http://www.resume.se/manadens-kampanj/manadens-dr/december-mars-2014/
April 17th, 2014 at 7:49 pm
http://fr.wikipedia.org/wiki/Nunc_est_bibendum
April 17th, 2014 at 7:50 pm
Hoppsan, meddelandet åkte iväg för fort. Eh. Ja, alltså jag googlade och kom fram till att det kanske ändå är lite vitsigt på något vis?
April 17th, 2014 at 8:16 pm
Ha, det var kul…! Bibendum har liksom försökt “tänka om” det här med vindrickandet i trettiotvå år och nu är dom alldeles för packade för att ens fatta vad det hela handlade om från början… Det är den sortens firma jag skulle vilja jobba för…
April 17th, 2014 at 10:39 pm
Tuborg – hver gang.
Den slår allt.
Inget tjafs.
April 18th, 2014 at 11:35 am
“Sveriges farligaste fond – ingenting för fegisar” utropade en av de hundratals fondfirmor som strävade efter att få förvalta våra pensionspengar när systemet stöptes om för sådär tio år sedan. Illustrerat med en man som spelar rysk roulett eller liknande. Efter ett par år visade det sig att just den fonden var en av de som hade haft sämst resultat. 😀
April 18th, 2014 at 1:36 pm
Testosteronstinna hannars “kultur” – som Gunnar Adler- Karlsson brukade kalla det.
April 20th, 2014 at 10:50 pm
Förstår att den annars så skarpa GP-blicken kan fallera i fråga om GAIS. Men om nu något förekommit sen 122 år, är inte då ordet “tradition” som man säger redundant?
April 21st, 2014 at 8:35 am
Olov: …vilket väcker frågan: kan 122 år förflyta utan att en tradition blir till? 122 traditionslösa år? Inget särskilt minnesvärt hände….?