Vad är det vi har förlorat?
Categories: UncategorizedThursday, Feb 20, 2014
Jag skyller på Gabrielle för detta. Det var hons fel.
Archives
- May 2020
- April 2020
- March 2020
- February 2020
- January 2020
- December 2019
- November 2019
- October 2019
- September 2019
- August 2019
- July 2019
- June 2019
- May 2019
- April 2019
- March 2019
- February 2019
- January 2019
- December 2018
- November 2018
- October 2018
- September 2018
- August 2018
- July 2018
- June 2018
- May 2018
- April 2018
- March 2018
- February 2018
- January 2018
- December 2017
- November 2017
- October 2017
- September 2017
- August 2017
- July 2017
- June 2017
- May 2017
- April 2017
- March 2017
- February 2017
- January 2017
- December 2016
- November 2016
- October 2016
- September 2016
- August 2016
- July 2016
- June 2016
- May 2016
- April 2016
- March 2016
- February 2016
- January 2016
- December 2015
- November 2015
- October 2015
- September 2015
- August 2015
- July 2015
- June 2015
- May 2015
- April 2015
- March 2015
- February 2015
- January 2015
- December 2014
- November 2014
- October 2014
- September 2014
- August 2014
- July 2014
- June 2014
- May 2014
- April 2014
- March 2014
- February 2014
- January 2014
- December 2013
- November 2013
- October 2013
- September 2013
- August 2013
- July 2013
- June 2013
- May 2013
- April 2013
- March 2013
- February 2013
- January 2013
- December 2012
- November 2012
- October 2012
- September 2012
- August 2012
- July 2012
- June 2012
- May 2012
- April 2012
- March 2012
- February 2012
- January 2012
- December 2011
- November 2011
- October 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
February 20th, 2014 at 11:35 pm
Undrar om det är en liten Maj-Britt Nilsson som står där och ler?
Och en annan sak: Inspicienten. Han/Hon hade inte en bra dag. Den har satt en död krukväxt i händerna på gullebarnet.
Eller fanns det en mening också i detta? Man fördjupar sig.
February 21st, 2014 at 7:06 am
Om nu händelsevis någon mindre sofistikerad läsare skulle hitta hit tänker h/h säkert: vilket sentimental joller från forntiden! Men rannsaka er hjärtan: vad gör er lyckligare, blommorna eller “avitji”, “miss lee”, “oscar sade” etc.? Var ärliga!
Fram för alla bra saker och ner med alla dåliga!
February 21st, 2014 at 9:29 am
Gabrielle: Jag tror om någon kan få krukväxten att blomma igen så är det väl vår lilla vän i rullstolen… ack ja…
February 21st, 2014 at 2:09 pm
Jag tycker om din rubrik, Gunnar: För något är det.
Ja Bengt: Förutom denna sången då Paul Desmond. Sen tar det stopp i underhållningskulturen ; )
February 21st, 2014 at 7:39 pm
Vi har i alla fall inte förlorat förmågan att spela in filmer som Rännstensungar. Den gjordes i en ny version 1974, med Cornelis, Anita Lindblom, Monica Z…. http://www.imdb.com/title/tt0072105/?ref_=fn_al_tt_1
February 21st, 2014 at 9:52 pm
Ditt tidsspan är rätt så generöst Gunnar: 1974 är numera 40 år sen. Bara så du vet.
February 21st, 2014 at 10:22 pm
Åke Hodell skrev filmmanuset, byggt på hans egen pjäs. Spännande tjugo år, anar man, mellan ”Rännstensungar” och mästerverk som ”igevär” och ”General Bussig”.
http://www.youtube.com/watch?v=jYFsYVpTnIo
http://www.youtube.com/watch?v=QgZVQs2IYZM
February 21st, 2014 at 11:06 pm
Det känns som en slags kulturellt freudiansk felläsning, att när jag såg din kommentar om den nyare versionen av Rännstensungar, så missade jag ordet “inte” och läste “Vi har i alla fall förlorat förmågan att…” Och jag kunde fylla i: ett program som Lasse Åbergs Trazan-Apanson-serie med dess loja tonträff och oväntade kast från djungel till spexig rockmusik, det vore otänkbart (och omöjligt att göra) idag, Och inte bara för att monopol-tv är dead and gone, själva den där nojsande oskuldsfullheten är också borta, ironin har tagit över.
Det sägs att Bröderna Lejonhjärta ska bli ny storfilm. Klart att man kan göra mer övertygande drakar på vita duken idag än vad Olle Hellbom kunde få till med sin fyra meter långa modell, men frågan är om en ny lindorm räcker för att motivera en ny filmversion, när alla i målgruppen ändå redan har sett “Hobbit”…
February 22nd, 2014 at 12:24 pm
Vi småglin lyssnar just nu på Everything Is AWESOME!!! när vi vill bli lite extra uppåt. Man kan aldrig få för mycket av vare sig Lego eller Devo.
(Vad gäller lejonhjärtat tror jag väl iofs inte att man valt Alfredsson, Ajvide Lindquist eller för den delen van Hoytema om man ville filma ett par barnskådisar mot en grön vägg i några veckor… jag är optimistisk.)
February 23rd, 2014 at 1:45 pm
Vi kan naturligtvis ta på oss våra postmoderna satirglasögon och hånfullt betrakta forna generationers vältrande i sliskig sentimentalitet.
Men vi kan också se med våra egna ögon och tänka på att filmen spelades in i en tid då polio och annan skit härjade och människor behövde uppfinna strategier för att stå ut med det.
Själv blev jag alldeles tagen av att se kontexten i vilken denna för mig välkända sång hade uppstått. Det handlar ju om coping – att acceptera de begränsningar som livet givits av ett oblitt öde. Hon kan inte springa och rulla tunnband i backarna eller dansa med mustaschprydda löjtnanter på bal. Men hon kan sitta som Ferdinand under sin korkek och lukta på blommorna.
Einmal Lebt ich, wie Götter, und mehr bedarfs nicht.
February 23rd, 2014 at 3:38 pm
För min del är det nog varken glasögon eller hånfullhet, Olle. Min fråga i rubriken är mångtydig, visserligen, men den kan också tolkas ocyniskt. Samtiden såg säkert den här scenen – och filmen – som sentimental, “but in a good way”. Om den halten av sympati gått förlorad kanske vi förlorat något med den.
Dessutom kommer påminnelsen om låten dels från Gabrielles post, men också från den kontext i vilken jag nyligen läste Zarembas bok om steriliseringarna. I den stora, stora värld av rättsmedicinska ingrepp som tösen sjunger i tycker jag hennes sång låter både hoppfull och djupt oroande på samma gång.
February 23rd, 2014 at 9:33 pm
Min rant var inte avsedd för någon här på bloggen, utan snarare ett allmän veklagan av typen ”o tempera o mores”.
February 23rd, 2014 at 9:48 pm
Jo, det vet jag, jag försökte också bara reda ut mina egna tankar… Jävligt snyggt tyskt citat, för övrigt… Rilke? Merkel?
February 23rd, 2014 at 11:21 pm
Vill man vara cynisk är det väl nästan lättare att ge sig på den senaste remaken, “den föräldralösa flickan är här ett flyktingbarn från Afrika och konstnären har blivit en rockmusiker” (den fick iofs en massa guldbaggar, fast det kan man ju också vara cynisk över).
(fast faller inte originalets “den lilla rullstolsbundna flickan ska vara nöjd med vad hon ges men låt oss alla kämpa för att hon ska bli normal igen” ren och skär ableism? kanske borde se om den..)
Hölderlin, för övrigt.
February 23rd, 2014 at 11:29 pm
(eh, menade “i kategorin ren och skär ableism?” och “eller minns jag fel. kanske borde se om den..”)