Det är två dygns tubstrejk just nu. Jag skulle vara i Soho 14:30, gav mig själv två timmars marginal, och kom dit plus/minus en minut.

Tricket är att gå mot centrum så långt man kan och hoppa på bussarna där, eftersom de styrs om och bara tar folk in en bit på vägen, för att sedan vända om mot ytterområdena igen.

Man blir en slags accidental tourist. Det kom en 390 mot Archway, och Archway är närmare hemma än Euston Square, så jag hoppade på. En stund senare spanade några av oss in en nästan tom 73:a bakom. Men den fastnade vid The Angel, så jag gick resten av vägen hem.

Bob Crow, ledare för RMT som utlyste strejken, är nästan en “only a prawn in their game”-parodi på en fackföreningsman på vänsterkanten, men det är ingen tvekan om att han grejat det bra för sina medlemmar både vad gäller arbetsförhållanden och löner: vissa tågförare tjänar mer än piloter…

(Vilket för övrigt är något som särskilt retar Daily Mail: de resonerar väl att om man flyger högt ska man ha motsvarande hög lön, medan de som arbetar under jord ska i princip ha negativ lön, dvs själva betala för nöjet att köra tuben…)

Hur som haver, jag säger som alltid: varför inte göra som i Paris när de strejkar? Låt tågen gå som vanligt, men öppna spärrarna och låt alla åka gratis. Hit the bosses where it hurts + don’t piss people off… Ett recept för framgång, syns det mig.