Gillar den här historien skarpt. När Captain Beefheart dog ville alla (engelska journalister) skriva hans runa, typ “jag var där först”. När Lou Reed dog ville ingen skriva om honom alls. Läs Kate Mossmans roliga blogg i Staggers. Jag nämner detta egentligen bara för att jag aldrig varit nån större beundrare av newyorkisk konstfackpop. Värd att läsa är ju också Lester Bangs klassiska intervju från 1973 “Lou Reed: A Deaf Mute in a Telephone Booth‘.